Lena Adelsohn Liljeroth: släng

nyckeln till Kulturdepartementet!

Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix

Har kulturbidragandet skapat ett polariserat samhälle i stället för det "önskade" motsatta? Är Sverige numera bara ett geografiskt begrepp? Jag har uppmärksammat det svenska konstnärskollektivet som anser sig förfördelade. "2010 års kulturutredning skapar inte den frigörelse som den fria konsten kräver". Detta trots att propositionen för 2011 innefattar 9 012 884 000 kr, fördelat på kultur, trossamfund, medier och idrott.

Bidragsmottagarnas företrädare anser att det finns falska motsättningar mellan konstens värde och samhällelig nytta. Vem eller vilka motsätter sig aktivt? Folkbildarna tassar ju som statliga "röda korsare" när de försöker rädda tysta medborgare i sin kulturella nöd. De protester som synliggörs kommer enbart från de missgynnade som fått för lite i håven, vilka genomgående redan är de etablerade.

Walt Disney i all ära
men äras den som äras bör

Cliff Edwards, med både Ukelelen och Pinocchio

Var du än befinner dig i världen och ser en stjärna, kan du alltid rikta dina önskningar mot himlakroppen och dina förhoppningar kommer att besannas. Så börjar texten till en låt som klassats som en av världens mest magiska musikaliska produktioner. Amerikanska filminstitutet har placerat "When You Wish Upon A Star", bland världens 10 bästa filmlåtar och inom Disneykoncernen, som den bästa man någonsin animerat.

I Sverige har vi svenska TV-tittarna sedan 1960 vant oss med att Bengt Feldreich lånar Benjamin Syrsa sin röst. Men om Bengt ursäktar så tänkte jag med några korta rader presentera låtskrivarna och mannen med den fantastiska falsett-tenoren Cliff Edwards, han som gjorde orginalet 1940.

When You Wish Upon A Star, skrevs till filmen Pinocchio, av Leigh Harline och Ned Washington på uppdrag av Walt Disney. Detta samarbete gav bl.a. en Oscars för bästa sång samma år.

Sångaren Cliff Edwards född 1895, var till en början ukelelespelaren med öknamnet "Ukelele Ike". I slutet av 1910-talet, höll han mest till på barer och uppträdde däremellan på Cirkus Vaudeville och blev med tiden en av USA:s folkkäraste. 

Vad sägs om minnesgoda alster som "California Here I Come", "Yes Sire That´s my Baby" och sist men inte minst "Singing In The Rain". 

Nu skall vi ha nederbörd i frusen form utanför dörren och inne tänder vi en brasa och lyssnar till den gode Cliff.

Har de alternativa
tomtenissarna sagt sitt?

                         The snow is falling just outside my window
                         And children are having so much fun
                         If this is what you call a merry Christmas
                         Well darling we must be having one


God Jul och lyssna gärna under läsning till Tammy Wynette. Lägg särskilt märke till andra versen: ja älskling vi måste ha en God Jul, en oklassisk julsång utan religiösa undertoner arrangerad av producenten Billy Sherrill. Så enkel och så bra.

Men i år har man inte hört att våra mediatomtar dragit igång ackompanjemanget till den stora gnällvalsen, den vals man årligen bjudit upp de stackars få svenskar som tänkt uthärda julen hemmavid. Det har liasom inte riktigt tänt till med ylandet.

Kan någon förklara varför det i år inte är lika fult att vara kommersiell? Förespråkarna av ekot från 60-talet bara viskar i år? Det gör mig förvirrad. Jag har under senare decennier trott att man varit en galning, som borde smyga med svenska traditioner, för att inte ha hamnat i STASI:s gamla listor.

Kan man önska en

författningsdomstol i Julklapp?

Den svenska folksuvärenitetsprincipen som doktrin för att demokratiskt styra landets medborgare, har tydligt bevisat att doktrinen behöver en ny demokratiutredning, där fokus läggs på bristen av en författningsdomstol. Just för att "vår demokrati" saknar en instans där varje medborgare kan få lagen prövad.

I dag prövas lagarna av lagrådet som i sin tur inte har något överprövande mandat. Önskelistan innehåller även kravet på ett införande av ett straffrättsligt tjänstemannaansvar inom all offentlig verksamhet. Mot dessa verksamma är i dag bl.a. JO-anmälningar verkningslösa.

Svensk politik bedrivs i dag utan rättsligt ansvar, något som inom juridiken kan liknas vid exculpation. Just detta begrepp är synnerligen adekvat, då våra folkvalda genom att tillhöra en viss grupp slipper straff och socialt och moraliskt klander.

Inom rättsväsendet har man redan i bedömningen exculperat barn upp till en viss ålder. I Sverige är 18-års ålder den övre gränsen. Så unga barn har för låg moralisk kompetens och för liten förmåga att tänka rationellt för att de ska vara straffbara - trots att enskilda barn mognar tidigt och andra sent.

Man kan utan djupare analys uppfatta att våra 100-tusentals statstjänstemän valt att juridiskt bli bedömda som tonåringar. Varför? Varför valde vi några av dem, i min enfald trodde jag att våra valda vuxna beslutsfattare inte saknade förutsättningar för förnuftsstyrt handlande - och därför inte behöver skyddas av andra lagar än våra.

Ett utmärkt exempel till alla förnöjda läsare: om någon med större inflytande än skribenten, framställt motsvarande önskelista före 1986, och denna önskan anammats, kan man på säkra grunder utgå i från att Palmemordets brottsutredning gett ett annat resultat.

Om inte - hade merparten fällts och ersatts av mera noggräknade individer.

Alla inblandade i brottsutredningen på chefsnivå, gav exculperandet ett mångfacetterat ansikte, där man i första hand minns en av tonårsgängets ledare Hans Holmér, viftandes med "pickadolvern".

Enbart i skydd av obefintligt straffrättsligt tjänstemanna-ansvar kan man bygga sandlådor/frälsestånd för beslutsfattare och brottsutredare som hittills snart kostat tre kvarts miljarder bara för "Palmelådan".

Kommer svenskarna

att få Europas sämsta

pensioner i framtiden?

Gott folk, Fredrik och  jag undrar om ni också
är oroliga för era pensioner

Det stundar hårdare tider för den europeiska befolkningen, såväl för hög som låg, förutsatt att du inte är svensk parlamentariker eller högre statstjänsteman. Den europeiska ekonomiska och monetära unionen, som bygger på samordnade instanser och med gemensamma lagstiftningar vilket skulle skapat motståndskraft mot yttre påverkan, insåg inte att det största hotet skulle komma inifrån, från EU:s egna “fria” fungerande finansmakter.

Därför kräver först nu den Europeiska bankmyndigheten (EBA), att Europas banker inom unionen, skall uppnå en kärnprimärkapitalrelation på 9% under nästa år. D.v.s., i korthet att bankerna skall ha en rejäl buffert för framtiden.

För 35 år sedan trodde inte heller svenska folket att det största hotet skulle komma inifrån. Hotet kan inte tydligare bevisas då regeringarna velat låta resultatet av medelklassens hårda skattetryck, enbart sippra till de mest utsatta, för att i stället flöda över till de motsatta.

Miljöpartiet borde ha
spelat ut sin roll när
migration tycks viktigast

"MP bör befrias ifrån strålkastarljusen. Dagens konsumtionsvaror kommer per automatik och utan dyra pekpinnar, ersättas med nytt teknologiskt tänk som bygger på återvinning. Industrin och forskningen klarar sig utan MP:s stickspår."

I splendid isolation långt ifrån sunt fungerande marknadsekonomier har Miljöpartiet cyklat länge nog i parlamentariska korridorer och TV-redaktioners myshörnor. Där har de okritiskt fått missionera domedagsprofetior och samtidigt försökt föra oss tillbaks till medeltiden, helt ovetandes om dåtida civilisationers inverkan på sin samtida miljö.

Medeltidens ekonomiska tillväxt stannade då ekologin kollapsade. Först försvann träden och sedan jorden och till slut hela civilisationer. Att vi idag ändå har miljöpartister och "gröna vänner" som försöker backa utvecklingen tillbaka till gamla kollapser, beror på de "intelligenta" varelser som utvecklat vår jord, samt indirekt också bidragit till en extrem överbefolkning. Detta resultat är ett gigantiskt problem i jämförelse med MP:s koldioxidhot.

Det finns en studie utförd av en amerikansk ingenjör dr Paul MacCready, där han försökt beräkna jordens gemensamma vikt av biomassan nu och då människan för 12 000 år sedan övergick från att vara jägare till att bli jordbrukare. Den fysiskt mänskliga närvaron utgjorde då 0,2 %inkluderat husdjur och sällskapsdjur. 2006 utgjorde den mänskliga gruppen 98 %, och därmed lämnas i dagsläget bara 2 % över till våra vilda vänner.

Lyckligtvis finns det i dag forskare som anser att förutsägelserna för den demografiska explosionen är det enda basala redskapet för att rädda jorden, dess djur och den mänskliga utvecklingen. Ibland dessa finns Diane Francis, kanadensisk författare och ekonomijournalist. Följande påstående gör hon med stöd av Wiens demografiska institut:


"Om varje kvinna endast födde ett barn från och med nu, skulle jordens folkmängd sjunka från dagens 6,5 miljarder till 5,5 miljarder fram till 2050. År 2075 skulle det endast finnas 3,43 miljarder människor på jorden. Detta skulle omedelbart ha positiva effekter på världens skogar, övriga djur, världshaven, atmosfärens kvalitet och levnadsstandarden. Att inte göra någonting alls skulle däremot leda till den ohållbara folkmängden nio miljarder år 2050."

Olyckligtvis finns det idag inte många starka världsledare som vill stabilisera jordens folkmängd. Varför? Man kan cyniskt fundera på om det kanske är så att ju fler katastrofer likt den senaste i Pakistan och den ökade dödligheten i Afrika skall lösa problemen åt de ansvariga?

Näppeligen. Rädslan för de religiöst fundamentalistiska ledarna är istället en av anledningarna till att det är lättare att angripa bilarna än de som vill erövra världen med en annan egensinnig vision som är i behov av ett doktrint humankapital. Man väntar istället på att borrkärnors resultat ifrån Grönlandsisen skall få IPCC att utropa "Heureka!"

Fenomenet överuttag-och-kollaps är välkänt bland riktiga ekologer men tydligen inte tillräckligt vetenskapliga för att få "de gröna" att kalibrera kompasserna. Innan slagträet "jordens uppvärmning" hann MP ensamt lägga beslag på lösningar av allehanda slag för miljöförbättringar. Dessa politiska beslut med uteslutande betydliga kostnader för den enskilde har hitintills varit marginella i sin påverkan.

Miljöpartiet bör befrias ifrån  allt strålkastarljus. Tiden, vetenskapen samt marknadskrafterna kommer att lösa frågor om hur vi andra skall befrias ifrån slit och slängekonomin. Dagens konsumtionsvaror kommer per automatik och utan dyra pekpinnar, ersättas med nytt teknologiskt tänk som bygger på återvinning. Industrin och forskningen klarar sig utan MP:s bromsspår.

Det behövs inga miljöpolitiker längre, för att industrier skall utvecklas i rätt riktning. Däremot finns det behov av politiker som kan begränsa den ekologiska efterfrågan då den redan överskreds i förhållande till avkastningen redan 1980.

– Vi kan välja ett globalt, demokratiskt ledarskap, där FN spelar en nyckelroll, eller så kan vi välja att låta USA bestämma över oss andra, eller så väljer vi det tredje alternativet att vi tar risken att en total anarki uppstår.

Men det har varit lättare för MP att bli exponerade i pressen med sin karisma och sina visioner, än för andra som dagligen tragglar med politiska uppdrag likt sjukvårdsreformer eller förbättrad integrationspolitik. Just strålkastartillståndet är ingen tillfällighet, det finns sju gånger fler miljösympatisörer ibland journalisterna, än ibland den övriga befolkningen.

En bidragande orsak till genomslaget för politiska felprioriteringar är därför den svenska pressen. Man har valt att fokusera på karismatiska politiker med populistiska värderingar utan mätbar påverkan vare sig då det gäller miljön eller den ekonomiska utvecklingen.

Kritisk granskning av Miljöpartiet förekommer så gott som aldrig. Detta borde inte vara en grannlaga uppgift då partiet åberopar förenklade lösningar, men med en komplicerad ohållbar ideologi. Efter att en kommission nyligen granskat IPCC och dess verksamhet, borde svenska miljöjournalister passa på att göra min jävighetstes felaktig.

Det är inte heller värdigt svensk demokrati att låta enfrågepartier bromsa Sveriges utveckling. Svensk framtid kräver gemensamt globalt miljöpolitiskt tänkande med en värdegrund som bygger på de folkvaldas ansvar för miljön och medborgarna, utan att för den skull frånta medborgarens eget ansvar, via diktat.

Hur skall vi i Sverige då bidra med lösningar till denna tickande bomb? Ja, för att travestera en känd film - "Släpp fångarna loss"! MP bör assimileras med Naturskyddsförenigen som är fristående och sponsras av enbart troende. Denna vinst skulle omedelbums vara en grundplåt till värdiga livsrättsupphållande system för de grupper som kommer att bli drabbade av barnbegränsningar.

Ingen svensk bör inbilla sig att nästkommande globala klimat- och miljökonferenser kommer att lösa jordens problem utan att ha barnbegränsningen som huvudagenda.

Slutligen, undertecknad odlade ekologiska tomater långt före MP och är övertygad om att Sveriges politiska klimat hade varit trovärdigare, den svenska energiförsörjningen hade utvecklats betydligt snabbare, och blivit säkrare och effektivare utan Miljöpartiet.

Då den svenska ekonomin snabbt kan kylas av, måste den kunna justeras utan MP:s regresspolitik. De gröna kommer förmodligen inte att bli för nedslagna. MP hade förmodligen aldrig tänkt att deras politiska sejour skulle bli särskilt långvarig. De överskattade sina motståndare.

Jag har tidigare skrivit en artikel i ämnet i Sourze: "Sveriges Enron - Ingen har ännu fått stå till svars".

Faktaredovisningar som inte är källhänvisade i ovanstående artikeln är delvis hämtade ur Framtidsverkets mycket läsvärda: På tröskeln till en ny värld.

Sverige sämst i världen
på benchmarking

Sveriges mest kostbara turistort

Något som defenitivt inte kommer diskuteras i Almedalen politiker sinsemellan, är alla de gigantiska felinvesteringar då de haft för mycket skattemedel till förfogande, och godtyckliga hänsyn placerat de stora investeringarna fel, i stället för där behovet är som störst. Jag tänkte ytligt fokusera på några för makten okända resultat.

Sverige är sämst i världen på politisk benchmarking. Bakom detta påstående ligger den delen av termen som kallas funktion. Våra makthavare fokuserar på att vara bäst i klassen vilket i stället genererar en enbart kontraproduktiv politisk verksamhet som bara i sig kostar c:a 5 miljarder årligen i statlig administration.

Då det däremot gäller traditionell sådan är svenska företag utomlands, ett föredöme om man ser till resursanvänding och differensierad demografisk sammansättning av personal. Detta går bara att genomföra utan svensk politisk inblandning. Egentligen i sig ingen större prestation, då andra invandrartäta länder inte skapar samma problematik för sina företag och arbetstagare.

Då vi tidigare skulle konkurrera med omvärlden och hade samma grundförutsättningar som övriga konkurrerande länder, var inhemsk forskning och utveckling i symbios med utfallet. Eftersom en av de viktigaste grunderna i en jämförelse-process är kostnaden, så skapas nu i stället en katastrofal konflikt mellan social-ingenjörskonst och industri-expansion.

Enär den evigt svenska olösta ekvationen består av täljare och nämnare som inte är rationella, kommer den förbli olöst så länge politikerna skapat världens dyraste humankapital, som måste finansiera den procentuellt största och mest kostsamma icke förvärvsarbetade populationen i världen.

Övriga länder som inte är lika "moderna", inkluderar obekväma lösningar då man skall frigöra individer från socialt beroende och därigenom utökad personlig utveckling. OECD har påvisat att bland medlemsländerna är Sverige sämst i klassen då det gäller att aktivera invandrare, kvinnor och ungdomar. Enligt Veckans Affärer förlorar svenska staten omkring 35 miljarder årligen, i brist på mod och okunnighet.

Turligen har vi fortfarande ingenjörer och företagsledare kvar i landet, som ser till så vår export kan balansera galenskaperna. Men är det inte dags att dessa får en större möjlighet att även påverka inrikespolitiken. En flott gest från de folkvalda vore att samhällsbärarna kunde lära alla riksdagsledamöter, hur kalkylatorn fungerar och hur man via nya matematiska formler kan förändra och förbättra processer till något som är lönsamt för alla i landet.

Vän av tradition och ordning kanske hellre skulle förorda våra forskare för uppdraget. Även de är sämst i klassen då det gäller utfall per satsad krona för dess forskning. Dessutom har politikernas felprioriteringar smittat av sig på vissa fakulteteter, då de tätt som oftast är skyldiga staten pengar, eller blivit lurade av professorer som bildat handelsbolag.

Undertecknad kan lugna upprörda läsare att det föreligger en generell dialog mellan dessa berörda parter. Förändring kommer att ske genom att "instrument kommer att utvecklas för att rätta till problemet".

Jag tänkte bara snudda vid målet "världens bästa skola", då jag måste vänta på om skolministern eller opinionen går vinnande ur förslaget att skippa undervisning som genererar arbetslöshet.
Sverige behöver inte var extremt. Skippa rosén och sup till ordentligt sista dagarna i Almedalen. När hämningarna och prestigen släppt kommer ni finna en lösning för en gemensam fungerande mittfåra.

Men det gäller att skynda på. Ni svenska politiker har retat upp danskarna då det gäller integration och gränsbevakning så allt kan hända. Kanske en modern Valdemar Atterdag är på väg att fira 650-års minnet av Valdemar d.ä:s tidigare besök på Gotland. Om han som sin föregångare kastar svenska makthavare i Visbys mörka i källarvalv är de flesta problemen lösta er förutan.

Då ni mot förmodan blir frisläppta av någon internationell hjälporganisation, kommer några av er inse att "välfärd" egentligen bara var ett yrke för er som varit inlåsta.

Under tiden då ni suttit i valvet och klurat om Lafferskurvans optimala nivå är för hög eller för låg, samt om de dynamiska effekterna är övervägande positiva resp negativa vid skattehöjningar, har landets fria producerande höjt BNP, till nivåer som bara danskarna skulle förstå.

Kulturpennan granskar lindansarna

Har precis lämnat ett inlägg till Newsmill. Länk: Får se om gräsrotsperspektivets synvinkel går igenom nålsögat. Det brukar väl vara så att då man skriver om en synål, är det alltid någon enögd djävul som känner igen sig. Har just uppmärksammat att det svenska konstnärskollektivet anser sig förfördelade. "2010 års kulturutredning skapar inte den frigörelse som den fria konsten kräver". Detta trots att propositionen för 2011 innefatttar 9 012884 tkr, att fördela på: kultur och trossamfund, medier och idrotten.

Jag i de närmsta illitterat, ser denna visionära önskan som ett konststycke utan substans. Om något vill stå på egna ben så måste nog det skapande benet stöttas av ett eget andra ben benämnt egenfinansiering, för att fenomenet skall lämna krypandet i barnkammaren.

 //Under tiden som kvarnen "Newsmill" maler, kanske den icke enögda medborgaren kan hålla till godo med tidigare synpunkter från kulturpennan.

Rasretorik och solkiga sedlar

Riksbanken har i vår presenterat motiven till bland annat den nya 200-kronors sedeln. Jag undrar om Hjalmar Branting, trefaldig statsminister och fredspristagare, varit på tapeten? För många är han en gigant.Personligen funderar jag över om hans tidsperspektiv varit omvänt i förhållande till NSDAP, hade han då inte bildligt talat burit en brun skjorta vid allsköns debatter? Nu är inte läget sådant, så jag tog kontakt med pressekreteraren vid Sveriges Riksbank, Susanne Meyer-Söderlind, i ärendet. Hon har bollat frågan vidare till riksbanksfullmäktige men eftersom jag inte orkar vänta på svar, så kommer här mina funderingar.

Då USA tyckte att Gutemala

var en sovjetisk satellitstat

"Liksom i alla diktaturregimer finns det även historiska personer ifrån världens största demokrati, som i syfte att skydda makt och egendom agerat på så sätt att en viss jämförelse med Adolf Hitler borde vara en ständigt återkommande varnagel."

Det är högsommar och året är 1953. Vi sitter i köket hos min kompis Lasse mitt på dagen. Detta befinnande tillhörde inte vanligheten, inte ens då det spöregnade. Men det var ingen vanlig dag, Lasse hade haft besök av "morbror miljonären" och på köksbordet låg en direktimporterad Revellbyggsats i plast. Jag var hänförd och Lasse darrade då han öppnade byggsatsen.

Utanför huset hade vi ungar under veckan skådat ett riktigt dollargrin på avstånd. Nu hade morbror miljonären gasat iväg med sin V8 på väg "tebaks till Syd-amerikat", allt var normaliserat och jag hade blivit insläppt igen.

The Big Bang Two!

Radiola en svenskproducerad rörmottagare från Svenska Radioaktiebolaget.

"Strömmingslådan" var programvalsstrypt via ett filter med Sveriges Radios signatur.

Året är 1957, morgonbön med avslutande psalmsång stod fortfarande på schemat för många svenska skolelever. Samma år var ett svenskt märkesår för ljudradion, då företaget AB Radiotjänst övergick till monopolet Sveriges Radio. Man försökte knäppa upp Sverige, landet där Povels ”Knäpp Upp” var det mest uppknäppta. Två år tidigare hade man dubblat kanalutbudet från bara en kanal då vi fick både P1 och P2.

Förlåt, inte ska ni skall gnälla,
det finns dom som aldrig åkt  rutschkana!

Från proleteriat

till ett krackelerat

välfärdsansikte.

Folket är inte längre landets största maktfaktor, det är politikerna. Våra svenska politiker har med socialdemokraterna i täten, via en välfärdsvision låtit svenska lönearbetare vara med om en fullständigt osannolik 100-årig social berg- och dalbana.

Denna den svenska berg och dalbanan med bara en höjdpunkt och en utförsbacke, skapades 50 år före socialdemokratin av Sveriges första och tillika mest betydelsefulla statsminister, liberalen Louise De Geer (1818-1896). Som politiker och ämbetsman la han grunden för världens största tillväxt (1870-1970), med påföljden att Sverige blev ett av världens rikaste länder.

Varför och med vilka processer avslutades eran efter 100 år i slutet av 1970-talet? Ja, som tidigare nämnts var det svenska folket landets största maktfaktor, då politikerna i huvudsak representerades av både arbetare och tjänstemän, yrkespolitikern var i minoritet. Folkets vilja och landets väl tillgodosågs via organisationer och bildnings-förbund som genomsyrade det parlamentariska arbetet.