Agnefits årskrönika 2012

En saknad landsfader i Sveriges Radios årskrönika 2012

Med ett nästan färdigställt perspektiv över ett gånget 2012, fanns en förhoppning baserad på årets alla floppar som kunnat likna kalenderåret vid ännu en oändlig tragikomedi'. Då glömdes det bort att ett så beklämmande år som det det förgågna, aldrig fick den endaste flipp som krävs för ett lyckligt slut i epilogen.

Orken att återge en årskrönika kan möjligtvis bara återfinnas hos de utvalda, så för Agnefit blir det bara en nykter återspegling av Sveriges Radios traditionella "Årskrönika". En transparant underhållning, där små offer vilka erkänt ETT misstag hudflängs, men svenska regeringar som tror att EU-krisen beror på enbart svaga statsfinanser går fria år efter år. Kostnadsläge och bytesbalans ingår inte i kalkylerna. För att inte belysningsnivån skulle slå ut propparna i studion fanns därför inget ljushuvud inbjudet. Utan ensemblen var som vanligt handplockade, i fas med SR:s policy och dess redaktion.

Lovar media mer partislask

till jul och nyår?

Alltid något sa morsan och fyllde blöta pjäxor med växtråvaran

Så här i bråda tider, då årets julglöggande fått bitter smak efter att ha kryddats med rostade järnrör och dito mandlar, är givetvis timingen viktigare än faktaunderlaget. 

Media verkar inte ha insett att den våg av otrygghet som Sverigedemokraterna rider på är skapad av andra än SD. Det är en våg som partiet kan surfa på under ytterligare mandatperioder, så länge koncencus för invandrarfrågor bara uppnåtts av en liten men röststark gruppering, vilka tror sig ha tolkningsföreträde gällande i första hand främlingsfientlighet och i andra hand för en majoritet. Ett falskt mandat för moraliskt tuttinuttande av allsköns skribenter, då den senaste opinionsmätningen hos Sifo, visar att he   25 procent av väljarna anser att SD har den bästa invandringspolitiken.

Obudgeterad soppkökspolitik

utan agenda och växtkraft

Modern "sluring" utan valfläsk, men med härsket sovel

I ett land där medborgarengagemanget förpassats till "Facebook och Twitter", och där politikens huvudsakliga uppgift är att etablera specifika soppkök till allt och alla, i sådan samhällsmiljö görs över hälften av befolkningen till vana soppätare.

Någon självrenande politik som ökar oberoendet av staten och samtidigt stärker hela landets konkurrenskraft för alla våra näringar, är för tillfället bara en ickefråga i Riksdagens korridorer.

Gemensamma mål utan

gemensamt språkbruk?

Ovan- och nedanstående illustrationer ur Elsa Beskows skolbok
"Vill du läsa?"  i tre delar, (1935-1937).

Kan ett land bedriva funktionell demokratisk politik om det saknas språkpolitiska krav? Kommer alla behöriga känna sig involverade i framtida beslutsprocesser? 

Äldre minnesgoda läsare minns att det var genom svenskan i folkskolan som vi alla fick veta att även mor rodde, och idag att far inte är lika rar längre, i en annan skola som inte mår särskilt bra.

Detta fornnordiska språk som utvecklats till dagens svenska, skyddades så sent som 2009 via en språklag. Visserligen med en svag formulering som "ska kunna användas inom alla samhällsområden", men dock en lag som samtidigt kräver av staten och det allmänna att svenskan är officiell och skall utvecklas.

Jan Myrdal i medial 

kameraåkning utan poäng

Programledaren Cecilia Bodström, tillsammans med Jan Myrdal,
i SVT2:s programserie "Min sanning". TV-Foto. LES

Det blir tydligt att "Min sanning" inte levererar någon "sanning", bara legitimerar en lögnaktig barrikadbyggare, i ett annorlunda sammanhang.

Vi fick se en 85-årig Jan Myrdal i TV-programmet "Min sanning" häromdagen. Tydligen ansåg SvT Myrdal vara så skör att programledaren borde lägga taktiken på terapeutisk nivå, men glömde att det är patienten som ska ligga ner, inte terapeuten.  Tidigare kanalchefen på Sveriges Radios P1, Mette Friberg, framträder i SvT 2:s programförklaring, där hon framställer kollegan Cecilia Bodström, som "en nyfiken, skarp och varm journalist, med rätt bakgrund för att samtala med höstens gäster". Man nämnde inget om hennes unika fysiska aktiviteter i stolen under sändningarna. Bodström har ersatt den tidigare programledare Kristina Hedberg, som kom i konflikt med ledningen, då hon inte var nöjd med vare sig lön eller uppdrag.

Den svenska ockupationen

kan få en upplösning

Professor Torbjörn Tännsjö

Foto: Anders Sandberg (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)

I Aftonbladet den 13/8 saluför professor Torbjörn Tännsjö sitt statsfinansierade visionsbygge som det enda alternativet för vår överlevnad. "Staterna måste utplånas... och en enda världsregering måste upprättas".

Han är visserligen en snäll pedagog och låter oss läsare först få en grundläggande redogörelse av den miljö våra tidigare generationer genomlevt. Det fick bli den "famöse" tänkaren Roger Scruton, som i Tännsjös egen översättning sammanfattar globaliseringens fiende nummer ett, nationalism:

"Samhället är något mer än en stum organism. Det har en personlighet och en vilja. Dess historia, institutioner och kultur är bärare av mänskliga värden - kort och gott, det är ett ändamål i sig självt lika väl som ett medel".

Dagens besiktningsmän
använder inte Brylcreem

Kapitän, min klenod byggd i Russelsheim 1955, 6-cyl med grågrön metalliclack och plyschklädsel. En variant av "Chevan", med extra cigarettändare till baksätets passagerare, för hälsans skull...

En statlig era tog slut i och med att Bilprovningens monopol upphörde 1 juli 2010. Helyllemonopolet är nu konkurrens-utsatt och statens försäkran om att jag ska få möta en oförvitlig man i statens tjänst är numera begränsad. Har en nyare bil som skall in på sin första kontroll och både bilen och ägaren är lätt bekymrade. Detta tillstånd har därmed gett upphov till nedanstående minnesanteckningarna över en av mina tidigare bilar.

Det var skillnad förr när man åkte på sin första obligatoriska besiktning under dagtid, trots erfarenheter från otaliga "flygande" varje helg. Vid flygande besiktning kontrollerades i första hand "lappen" och eventuellt fylla; bilens hälsotillstånd var underordnad.

En hårdkokt legend har

lämnat strålkastarna

Amerikanske skådespelaren Ernest Borgnine lämnade livets scen den 8 juli.

Foto: US Navy (Public Domain)

Budskapet om att den Oscarsbelönade skådespelaren Ernest Borgnine bara blev 95 år, renderade undertecknad att skyndsamt tota ihop några torftiga rader som hyllning till en ungdomsidol på filmduken.

För dagens ungdomliga filmlovers är väl Ernest Borgnine i flesta fall bara ett ansikte? Trots att hans karriär sträcker sig över sex decennier (1951-2010). För oss som trollbundits av denna gigant - rullar på förekommen anledning filmhistoriska titlar revy.

Makteliten sörjer världens gladaste superdiplomat - Sverker Åström

Sverker Åström Foto Svt.se: Johan Palmgren

Den socialdemokratiska utrikespolitikens Sigvard Bernadotte, har avlidit. Aldrig mer får världen skåda en politisk formgivare i olikfärgade skor och strumpor.

"Neutralitetens beskyddare" den nästintill odödlige Sverker Åströms epok är slut, han blev 96 år. Han var inte bara diplomat, utan ett intellektuellt universalgeni med många strängar på sin lyra. Någon dörröppnare till maktens korridorer behövde aldrig diplomaten, hans eleganta förhandlingsteknik fungerade som en dyrk till alla maktens instanser. Uttrycket "ring Sverker så ordnar det sig" var i rätta kretsar definitivt ingen överdrift.

Orubblig i sin övertygelse att Sverige skulle förbli alliansfritt, vidhöll veterandiplomaten sin avoga inställning till USA:s utrikespolitik samt svensk anslutning till NATO livet ut. Ett ställningstagande vilket han förmodligen grundade under andra världskriget i samarbetet med Östen Undén. Som 30-åring kunde han inte varit opåverkad, vid sidan av en svensk utrikesminister vilken ansåg att Sovjetunionen var ett "rättssamhälle" och USA bara "en s.k. fri värld".

Starkare eller friare stat?

Per Schlingmann har i dagarna publicerat en artikel på nätet, i vilken han med eftertryck påpekar att "borgerligheten bör inse värdet av en stark stat". Han utvecklar appellen genom att peka på starka statliga institutioner kan öka öppenhet och stabilitet, underlätta krishantering och bidra till ett individualistiskt Sverige som håller samman.

Budskapet är intet nytt, samma gäller för all kontrollerande makt i kris. Det nya är att han tydligt tassar in på socialisternas klassiska jaktmarker, utan att ha licens hos just den delen av befolkningen som är berörd.

Han är inte ensam om att tassa, den inhemska befolkningen har tassat runt i filttofflor i flera decennier för att hålla ihop nationen. 

Handelsminister Ewa Björling räds ej varandes en ko på isen

Handelsminister Ewa Björling, gör ett tidigt försök  före valet att 
tända den lågan för regeringens migrationspolitik

Handelsministern utlovar inom kort ett underlag för ett nytt styrt politiskt tänkande runt Alliansens kärna "arbetslinjen". Hon tror sig överraska medborgarna med unika beräkningar i ett redan unikt land. Försöket ger i stället skenet av en sista falnande låga från regeringens migrationspolitik.

I en artikel publicerad i DN den 12:e maj, läggs fokus på något så suddigt som ”mångfald stärker välståndet”, den är signerad handelsminister Ewa Björling.

Moderaten Ewa Björling, bör vara försiktig då hon även skrev under en debattartikel gällande vapenaffären i Saudiarabien, då visste hon ingenting - nu är hon tvärsäker. Fredrik Reinfeldt brukar knappast tillåta mer än en ko på isen. 

”En procentenhets högre andel utrikes födda i arbetskraften ökar i genomsnitt exporten med nio procent". Det är handelsminsterns skötebarn "Projekt Kosmopolit", som bidragit med devisen. Faktasiffror skall alltid ifrågasättas och värderas, men i det här fallet får vi vänta ytterligare tills den utlovade bevisföringen offentliggörs i reda siffror. Under tiden rubricerar undertecknad studien som ännu ett kapitalförbränningssystem från det styrande heliga förbundet.

Alla hot löses med

samtalsmetodik

Knäck i lurarna, ånej - men extraknäck skapade av politiker, 
utan medhörning, eller kontakt med jorden.

Det största hotet mot en bättre skola är när man plöjer ner tonvis med stora och små bokstäver i datorer som redigeras i färdiga mallar med rättstavningsprogram men utan faktakontroll. I höstas gick TV- programmet "Världens bästa skitskola" som uppmärksammats tillsammans med våra äldre släktingar som befinner sig i vanvårdens kapitalistiska grepp.

Kommuner och Skolstyrelsen har ansvaret för tillsynen hos dessa bägge lindrigt talat infekterade verksamheter. Myndigheterna är tandlösa då det är politiker som dikterat de krav som kan ställas på verksamheterna. Detta skapar semikulturer då det gäller både ansvar och engagemang på individnivå.

Var femte careta skall väck

Schas med den nya caretan, men med schäsen gick det bra

Trafikverket: "var femte bil måste väck" - dom brukar påpeka mycket, men oftast åt alla andra håll. Inget verk har så många rattar som politikerna får styra. Givetvis styrs det inte så att alla skall väck, för då måste även "Verket" skrotas, men bort ska femtedelen. 

Om man nu inte skrotar vart femte kärra, utan i stället använder dessa som bistånd för att förbättra infrastrukturen för U-länderna - kunde det i så fall vara en lösning mot jordens undergång? Försök er att köpa följande hypotes. Bilägare i västvärlden har sällan många barn, caretan kommer i första hand, symtomen kanske följer med den exporterande statusprylen, så att befolkningsökningen bromsas upp per automatik, utan politiska övergrepp? Skall vi gissa på max 2 barn per bil hos den nya ägarna, det skulle enligt en hemmagjord uträkning rendera en befolkningsminskning på 10% fram till 2050.

C-O Hedström 
"Medicinmannen från Småland",
som tillverkade Indian motorcyklar.

Indian Single förmodl. 1903. Kallades "CamelTank", bensintanken var placerad över

bakskärmen. Denna 1,75 hästars encylindriga maskin på 213cc, producerades mellan

åren 1901-1908. Motorn hade vakumstyrt insug och förgasaren var så lyckad

att den hängde med ända fram till 1916. Topphastigheten 40 km, vikt 52 kg

 och om du la upp 200$, fick du den i Royal Blue. Obs! Det finns

inga 100-procentiga original "CamelTanks,  de flesta är sk "put-togethers".

När du hör Lönneberga, vad tänker du då på? Själv tänker jag just nu på en av de många begåvade svenskar som inte nöjde sig med att tälja pinnar i snickeboa hemmavid, utan en som hade betydligt högre ambitioner redan på 1800-talet. Inte John Ericsson, Anders Ångström, Johan P Johansson, Sven Wingqvist eller bröderna Birger och Fredrik Ljungström..

...utan, Carl Oscar Hedström född i Lönneberga 1871, han som 1880 emigrerade tillsammans med sina föräldrar till Brooklyn, New York City, USA. Då intresset för cykel och motorcyklar var enormt i USA vid förrförra sekelskiftet, sågs han tidigt tillbringa sin fritid på cykel, ett intresse som utvecklades till professionell tävlingsverksamhet, i bl.a. medlemsorganisationen League of American Wheelmens regi, inkluderande både proffs och amatörer, vilken inte hade mindre än 103 000 medlemmar 1898. 

De mest hatade

uppfinningarna?

Den älskade bilen är en "Chevy" Bel Air, anno 1956, samt den numera allt
mer älskade P-automaten från Stockholms gator i början av sextiotalet.

Jag skojar bara angående den ena artefakten, det gällde bara förr i tiden. Den ti´n, då vi var färre på klotet och  t.o.m älskade oljeblandad bensin. Nu när vi blivit många är det fler som älskar automaten, p.g.a. en ständig snålskjuts så fort någon nödig måste mata den.

Men desto allvarligare blir jag för att ingen kommer ihåg året 1951. Detta fantastiska år med fri hastighet, och ett sista år då chaufförer som ville vila ut sina löddriga automobiler längs vägkanten, undgick avgifter för dylik manöver. 1952, året därpå började eländet så smått. Åtta stycken P-automater smögs in i Stockholms stadskärna.

Blev sjuttiotalet en ångestperiod
i färg med urusel elektronik?

                                                                             Foto: SVT Bild
Gun Hägglund gästar det populära programmet "Fråga Lund"
tillsammans med Bengt Feldreich. Programledaren Bertil Svensson
 i mitten. 

Undertecknad hade under dagen avklarat en hyllning till 70-talets stora musikaliska artister på den egna bloggen. I köket puttrade Moccamastern, tillsammans med mikron vilken skulle stå för uppvärmt kaffebröd från frysen denna afton. Kvällen skulle relaxas under epitetet “total frihet i vinkelsoffan”. Tillståndet borde uppnås via tre nyladdade fjärrkontroller till SONY´S LCD-TV och DVD Home Theatre System, respektive Comhem-boxen. Risken att somna in och vakna till ett brus med vidhängande snöfall var eliminerat och tillhörde numera en annan gången fjärravdelning.

Friheten var visserligen mentalt begränsad då alla kanaler med gemensam synkronisering för reklaminslag, i princip redan fått rött kort. Men, eftersom relaxandet inte var så vanligt förekommande fanns en nyfiken förhoppning inför kvällen.

Hur hade du det med
musikörat förr-i-ti'n?

Det var svårt att orientera sig då käcka pop-snören från Storbritannien med hår över axlarna tog över världens musikscener i mitten av sextiotalet. Därför lät jag polisongerna och öronens hårbeklädnad växa inåt, för att undgå höra “rockexperter” som Måns Ivarsson bedyra låtar som "Obladi Oblada". Problemet blev även mer fysiskt då man som lomhörd skottspole fram och åter, fick reglera Blaupunktens volymratt för att lyssna på svensktoppen och Gunnar Wiklund.

Men rattandet avtog i början av 70-talet, då nya takter från bl.a. “Motor Town Detroit” och Jamaica gjorde sig hörda över Atlanten. Visserligen hade Marvin Gaye med Kim Weston, gjort ett europeiskt genombrott redan 1967 med låten “It Takes Two”, men det var först nästkommande decennium som han blev en världskändis i gamla Svedala. Som medlem i “The Moonglows” hade gruppen inspirerats av en soulsångare, den kanske allra största, Sam Cooke.  Är du soulälskare, passa på att avlyssna ”Pride and Joy” från 1963, en låt som ligger så nära man nånsin kan komma mästaren Cooke.

Elvis, "Beyond The Sun"

sounds better than ever!

För drygt ett år sedan skrev jag ner några rader på bloggen, då det musikaliska skymningslandet gjorde sig påmint. I vanliga fall brukar Sveriges Radios musikproducent Kerstin Berentz och hennes kollegor göra allt för att idealtillståndet för nyttjandet av eget otium omintetgörs.

Men den hjälpen brukar vara lätt eliminerad via strypt strömförsörjning, men här hade en akut situation uppstått som inte gick att mörka.