Det är ju otroligt hur känslorna kan styra statistiken. I ovanstående inlägg mot vargjakten försöker jag inte bortse ifrån Johanna Parikka Altenstedts alla belägg för känslor. Men då jag har praktisk insikt i jakt och viltvård kan jag inte undvika att kommentera känslosvallet. Om nu känslorna skulle få styra lagstiftningen och viltvården i Sverige skulle problemet vara löst för Er. Vi skulle inte ha varken jakt eller viltvård. Men nu är det så att vi har en organiserad jägarkår på c:a 200 000 individer. Utöver detta så tillkommer c:a 300000 personer som deltar inaktivt med jakt och viltvård.
Vad som frapperas är förvåningen över hur stark lobbyverksamheten för nämnda utövare är. Den här rörelsen är basal för mänskligheten och har utvecklats från barbariskt hantering till en utbildad och ansvarsfull jägarkår. Jag kan garantera er jaktmotståndare, att i ett jägarlag förekommer krav och etiska regler som ni ert dagliga värv aldrig kommer ställas inför. Straffpåföljderna vid brott mot jaktlagarna är betydligt strängare än övriga lagar. Den store Jan Guillou beskriver att han aldrig i något sammanhang, upplevt en sådant tillkortakommande, som vid egna brister i jaktutövandet.
Om ni nu skulle utföra ett praktiskt expriment för att lösa vargjaktens alla avigsidor så bör ni göra på följande sätt. Anslut er till ett jaktlag, ni behöver inte ta någon jägarexamen men lösa statligt jaktkort. Vid elden förekommer oftast frågor om jaktens utövande. Detta är den enda och rätta platsen om ni vill påverka utövarna och jakträttsinnehavarna/oftast markägarna. Om denna metod inte får jägarna att ändra sig, har ni ändå fått träffa trevliga människor och er aktion har gått i demokratins anda.
Att ställa intressegrupper under hotfulla argument är ett tillvägagångssätt som tyvärr har eskalerat i vårt samhälle. Det kan ni inte beskylla jägarkåren för. Jaktlagarna har alltid sett till att medborgarnas frihet inte får inskränkas pga jakt.
Jag kommer säkert bli bemött med argument gällande tjuvjakt, idioter andra våldsverkare. Dessa når vi inte här i debatten och vi möter inte dem i skogen heller.
- Leif E Ström, tack för att du tar din tid för att kommentera min artikel.
Vargsorgen väcker känslor. Dödandet väcker känslor. Bilder av blodiga skjutna djur på vit snö väcker känslor. Grundvärden i samhället baseras på känslor. Politik baseras på grundvärden. De existentiella frågorna i politiken: religion, abort, dödshjälp, eller vargens vara eller icke vara väcker alltid mycket starka känslor. Så är det. Alla som reagerar bör vara stolta över att de känner något i samband med att naturens varelser hotas. Varför skulle inte känslor och värderingar vägas in i vår naturskyddspolitik?
Den 12 Januari 2010 00:04:47 Johanna Parikka Altenstedt
Djurhållningsfråga
Johanna Parikka Altenstedt, jag har tidigare kommenterat dina åsikter angående skyddsjakt på varg. Eftersom vi inte var ense i frågan kanske våra åsikter kan jämkas något i en annan djurhållningsfråga. Under Eu:s beskydd har vi idag en frigående kreaturstam i Sverige. Dessa djur har i flesta fall ett undermåligt skydd i ner till 25-gradig kyla. De som ytterligare bekymrar mig är att kalvarna finns med i bilden. Kanske dessa djur inte har lika hög status i era kretsar, men de är betydligt fler och de har det betydligt värre än vargarna. - Leif E. Ström! Tack för ditt stora förtroende för min förmåga. Men jag är inte tillräckligt insatt i frågan som du tar upp och föreslår att du själv tar upp den på någon diskussionsforum. Och självklart stödjer jag initiativ som förbättrar livet för plågade djur vare sig de är ute i skogen eller hagen - eller inne i ladugårdar.
Den 18 Januari 2010 16:52:02 Johanna Parikka Altenstedt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar