Sensommaren och höstens bryderi

Som ni läsare kanske märkt har alla typer av pennor vilat under de senaste månaderna på min blogg.
Det har varit en otumlande tid för både beslutsfattare och undersåtar. Valturbulensens effekter har helt dominerat det traditionella och social mediautbudet. SD-störningarna har fått de mest insomnade parlamentsledamöterna att rätta till glasögonen. Alltid något....
Helt utan egna kommentarer har dessa månader inte varit. Jag har hunnit pränta ner några artiklar i bl.a. Sourze, samt lämnat några kommentarer som jag här nedan återger. Lyfter även in en artikel om fenomenet Gudryn Schyman.

Girigheten och makten

I en artikel på Sourze citerar författaren Lennart Karlsson, Henning Mankells syn på makt och snikenhet.
Mankell anser där följande "De rika är mycket sniknare och gemenare än vi någonsin kunde föreställa oss".
Ytterligare en djuplodad analys av författaren: "Människor som är trygga är inga rasister, det är de otrygga som är rädda för det främmande".

Vilka är det då som är otrygga? För att förtydliga kanske en klartext skulle kunna redogöra frågeställningen på ett osentimentalare sätt. Klartext byter då ut "otrygga" mot "okunniga", detta för att  politiker och samhällsvetare undviker oftast full transparans i belysningen för att slippa faktaredovisning. Givetvis är inte folk i utsatta lägen akademiker, däremot har de bildade säkerligen något att vara giriga över. Okunniga är aldrig de som korkligt följer alla politiska strömmar. Jag tillhör de okunniga. Men jag vill därför inte att min livsstil skall betraktas som otrygg. Däremot kan läsaren få göra en jämförelse i trygghet mellan en odalman i Sverige och Henning Mankell. En står med fötterna på den jord som som kanske förfäder brukat och Mankells lekamen på utspända vingar med destination för hela världen, mestadels då till Afrika.