Obotliga åsiktsmaskinen

Icke politiskt korrekta partier
Anna den ”obotliga åsiktsmaskinen”, ser du oss genom media-maktens bakvända kikare?

I vardagslivet uppfattar vi oss själva som vuxna medborgare, men då politiska fakturor presenteras via media uppfattas vi som mentala dvärgar. Det är i och för sig inget ovanligt vid maktutövning, men i ert speciella fall är det extra magstarkt då arvodet mestadels kommer i från de förtryckta och dess konsumtion. Aldrig ifrån eget arbete. Medierna och journalistiken levererar en media-demokrati som ställer verkligheten i skuggan. När ni nu dessutom arrangerar seminarier i ämnet ”Hur man detroniserar icke politiskt korrekta partier”, för journalister som är osäkra i ämnets hanteringen, undrar jag om ni inte tangerar journalistisk diktatur.

    Förväntar mig ingen kontra-etisk i dina åsikter ang detta inlägg, men för böveln ställ dig någon gång vid sidan om ”din vardag” som du skriver om och vänd kikaren åt rätt håll för en gång skull.
Du kan börja med att läsa min artikel på Sourze.se:http://www.sourze.se/Det_flinande_maktfolket_10701655.asp
 
Trendbrott?
Det är ingen ny trend, den att kvinnor inte längre behöver leka män för att få maktpositioner. De kvinnor med manliga förtecken har aldrig ”lekt män” för att lyckas. Kvinnorna utan dessa förtecken har alltid skapat sig positioner genom individens unika biologiska egenskaper. Positionerna är alltid själv-valda av individen inte av män.
    Då det gäller kvotering är utnämnarna att finna i bägge lägren, då oftast med en politisk agenda. Det mediala genusperspektivet är en förvrängning av släkte eller sort. Inom feminismen vill man härröra genus till socialt kön. Under nuvarande rådande sociala strukturer och med feministisk tolkning så går 70% av den svenska arbetskraften ovetandes omkring med annat genus än det som står i passet. Pontus Schultz är förmodligen en av dom, trots att han (kanske) inte är blonderad och bär svart dräkt.

    Aktuellt i sammanhanget är att genus blivit viktigare än kompetens. Då nyss tillsatta polischefen för FN Anne-Marie Orler skulle tillsättas som generalsekreterare för Amnesty Internationell fick hon kritik från Svenska Amnestys styrelse. Kritiken grundades på hennes kunskaper gällande mänskliga rättigheter och ideellt organisationsarbete. M.a.o basala brister.

    Kritiken kom ifrån en grupp som idag består av 36 personer, varav enbart 6 manliga. Att sedan samarbetet inte blev väloljat kan utomstående ha olika synpunkter på, men Anne-Marie Orler själv ansåg att hon blev mobbad. Tyvärr har differensen mellan ”Chef” och ”Ledare” suddats ut vid nomineringar. Där det behövs en operativ chef duger det inte med en ledare. Ledaren fungerar bäst då de underställda är experterna.

    Allt har ett pris om inte fråga Ebba Lindsö

  - Ett annat argument som vi feminister brukar framföra är att vi inte kritiseras som individer utan blir symboler för hela vårt kön. Att Anne-Marie Orler inte var framgångsrik på sin position är inte ett bevis på att kvinnor tillsätts av genusskäl snarare än på kompetens.
   Eventuellt är det ett tecken på att hon personligen inte hade den kompetens som krävdes. Ett stort antal män har råkat ut för misslyckanden som chefer och ledare också utan att vart och ett av dessa misslyckanden varit annat än personliga misslyckanden. Alltså inte ett bevis på att män tillsätts för att de är just män.
Anna Serner (13:47:37) :