Copycaten Vattenfall?

1972 framlade Centrala driftledningen CDL att Sverige skulle behöva 24 kärnkraftsaggregat till 1990. Efter kärnkraftsomröstningen 1980 beslöt riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade 2010. Avveckligsårtalet 2010 har nu kommit, men någon avveckling är inte förestående, då varken parlamentariskt eller folkligt stöd finnes för en sådan.I stället blev det mest radikala en avreglering av den svenska elmarknaden som startade 1996. En avreglering som givit el-jättar möjlighet att utföra en delvis kopiera en skurkaktig affärsidé, utan politiska konsekvenser.

    Dessutom har den ena jätten Vattenfall pantsatt svensk vattenkraft i Tyskland via ett skadeståndsavtal. Ett avtal där moderbolaget skall stå för skalbolagets skadeståndsskyldighet. En osannolik rättslig procedur med ett skeende helt utan energiminister Maud Olofssons vetskap. Grädden på moset är ett gödslande av skattepengar till både förnybar och redan etablerad energiverksamhet. Detta är en cirkus som kan pågå i oändlighet så länge jättarna och politiska beslut driver upp konsumenternas kostnader via avgifter och skatter samt utsläppsrätter. Dessutom är det val i höst och vi kommer förmodligen bara få en ny energiminister som cirkusdirektör. En nåd att stilla bedja om vore att vi likt Grekland får hjälp utifrån för att få stopp på galenskapen.

   Hur är det då med Vattenfalls likheter med amerikanska Enron då det gäller att styra och dominera? Döm själva. Enron utsågs av Fortune magazine till USA:s mest innovativa företag sex år i rad. Kenneth Lay som grundade Enron 1985, hade bland annat gemensamma oljeintressen med inga mindre än farbröderna Bush. Förmodligen beslöt de under familjära former att framtiden för el-jättarna i branschen låg i en avreglering. Då den var genomförd kunde man skrida till verket och man startade med att övertala och avreglera Californien.

   När första staten var i hamn, anskaffades mäklare och underleverantörer utan skrupler, för att manipulera och dominera hela energimarknaden. I Californien fingerade man driftstoppsproblem och till och med mörklade hela staten. Guvenören fick avgå, men el-priserna steg och direktörerna fick bonus. När man sen mutade världens största och äldsta bokföringsbolag kunde det bara gå åt ett håll. Svindleriet i mångmiljarddollarklass avslöjades 2001.

   Sveriges avreglering trädde i kraft 1:a januari 1996. Konkurrensverket och andra myndigheter hade gått i bräschen för att förändra vårt system, livligt påhejade av el-intensiva industrier och kommunala elverk. Någonstans fanns det också en dröm om att konkurrens ifrån norsk sida skulle sänka elpriset. Reformen startades av socialdemokraterna och genomfördes av regeringen Bildt. Många mellanstora bolag agerade med Janusansikte och ville bromsa processen politiskt, samtidigt som de passade på att köpa upp kommunala bolag med budgetunderskott. Resultatet av reformen känner alla till och går att få specificerad på världens mest komplicerade faktura.

   Varför har då Sverige hamnat i denna situation? Jo, i Sverige legitimerar man statliga beslut med en politisk majoritet i ryggen. Hur galna och kostbara besluten än är så har vi ingen instans som kan lagföra reformister och visionärer som pungslår landets medborgare och industrier. Har man dessutom medvetet sett till att ha en produktionskapacitet som understiger landets behov, går det inte att återreglera. För närvarande har vi också en politisk visionär falang, nämligen Miljöpartiet, som bromsar all effektiv och ekonomisk energiförsörjning. Bakom MP:s agerande fanns 5,24 % av landets röstberättigade vid riksdagsvalet 2006.

För att återknyta till rubriken copycat. Den stränga vintern ökade vårt el-behov i kubik. Kärnkraftverk har stått stilla på grund av strategiska reparationer och den totala produktionen minskade med 8,8 % 2009, enligt Svensk Energi. Statsfinansiellt framstår alltså dagens energipolitik som en exeptionellt lönande affär. Utgifterna förefaller minimala i jämförelse med intäkterna. Denna roffarpolicy går under epitetet "Positiv återkoppling" – högre pris = större efterfrågan.

   Kenneth Lay, grundaren av Enron, dog av svindleriet. Han fick en hjärtattack 2006 och hann undkomma rättsligt efterspel. Däremot fick hans kumpaner långa fängelsestraff och företaget Enron kan aldrig mer skada amerikanska konsumenter.

   I Sverige däremot har vi tre giganter som fortfarande dominerar c:a 85 % av marknaden och dess direktörer har inte drabbats av några som helst negativa konsekvenser av eget agerande. Nej, tvärt om – de svävar över oss och vår ekonomi med 50- miljonersfallskärmar. Just över vår huvudstad Stockholm svävar Fortums finländske direktör och i Europa kommer en norsk dito för Vattenfall att sväva över både Berlin och Warszava.

   I ett upplyst och transparant Sverige borde det finnas fler verksamma lobbyister än föreningen Stockholmsintiativet (http://www.stockholminitiative.com/). Vad säger alla svenska fackförbund? Utan en bred opinion kommer fler att bli förda bakom ljuset av en allenarådande "positiv återkoppling"?

   Slutligen: Innan miljövännerna tar till brösttoner, så skulle det vara klädsamt om vännerna kunde enas med övriga politiska Sverige genom att slänga av sig den för stora försökskostymen och låta någon annan aktör ikläda sig denna kostsamma statussymbol, för en gångs skull. Sverige har inte råd och behöver inte vara bäst på visionär forskning. Ansvarsfulla folkvalda har en chans att rösta för en hållbar och stabil energiförsörjning vid den planerade omröstningen i riksdagen den 17 juni, men för att nå fullständig konsensus måste först fyra politiska vildar tas i örat.