Då USA tyckte att Gutemala

var en sovjetisk satellitstat

"Liksom i alla diktaturregimer finns det även historiska personer ifrån världens största demokrati, som i syfte att skydda makt och egendom agerat på så sätt att en viss jämförelse med Adolf Hitler borde vara en ständigt återkommande varnagel."

Det är högsommar och året är 1953. Vi sitter i köket hos min kompis Lasse mitt på dagen. Detta befinnande tillhörde inte vanligheten, inte ens då det spöregnade. Men det var ingen vanlig dag, Lasse hade haft besök av "morbror miljonären" och på köksbordet låg en direktimporterad Revellbyggsats i plast. Jag var hänförd och Lasse darrade då han öppnade byggsatsen.

Utanför huset hade vi ungar under veckan skådat ett riktigt dollargrin på avstånd. Nu hade morbror miljonären gasat iväg med sin V8 på väg "tebaks till Syd-amerikat", allt var normaliserat och jag hade blivit insläppt igen.

Byggsatsdonatorn kallades inte "morbror" i första hand, utan "Banankungen" och var svenskamerikan med egna plantager i bland annat Guatemala. Ytterligare en framgångssaga för lyckosamma emigrerande svenskar kunde man förmoda? Ingalunda – morbror miljonären hade inte haft hjälp av någon Cinderella, utan framgångens fundament vilade på ett av den moderna historiens värsta massmord i kapitalets tjänst.

Jag har i en tidigare artikel http://www.sourze.se/D%c3%a5_USA_tyckte_att_Guatemala_var_en_sovjetisk_satellitstat_10740056.asp försökt fånga de omedvetna i första hand, men även försökt få en debatt mellan några av förespråkarna för kommunistiska diktaturregimer, men utan större succé.

Skam den som ger sig. Jag vänder därför på kuttingen och belyser motparten – kapitalismen – samt några av dess verkliga aktörer och deras agerande i framförallt Guatemala.

Liksom i alla diktaturregimer finns det även historiska personer ifrån världens största demokrati, som i syfte att skydda makt och egendom agerat på så sätt att en viss jämförelse med Adolf Hitler borde vara en ständigt återkommande varnagel.

Uppslaget kom med anledning av ett TV-program där dagens och tidigare CIA-officers och agenter försökte återge alla misslyckade aktioner sedan starten 1947, den återkommande tyngdpunkten låg på massakern i Gutatemala.

Attacken mot Pearl Harbour 1941 blev startskottet som fick president Harry S Truman att ombilda Offices of Strategic Services (OSS), till Central Intelligence Agency 1947 (CIA). Dess första ledare var William J Donovan, en advokatkollega till Allen W Dulles (1893- 1969) på Wall Street. A W Dulles övertog senare (1953-61) chefskapet för CIA och blev konstruktör för många omstörtande operationer däribland, PBSUCCES 1954,  den som krossade Guatemala och dess befolkning.

A W var även bror till USA:s utrikesminister John Foster Dulles (1888-1959). JF Dulles var ministern som tidigare velat tillskriva Adolf Hitler en miljon dollar då han utnämndes till kansler 1933, apropå varnagel. Dessa två brothers in crime är huvudfigurer för mångårigt lidande i små nationer som sökt frihet utan kapitalistiskt och imperialistiskt inflytande mellan tiden 1940-1960.

Guatemalas elände började med Costa Ricas utveckling av järnvägen 1871. Den unge amerikanske industrimannen Minor Keith, en man utan skrupler, genomförde byggandet samtidigt som han hade ambitioner att skapa världens största banankompani i Centralamerika.

1899 hade han tillsammans med några kompanjoner fått ihop kapital för att starta banankompaniet United Fruit Company (UFCO) som på kort tid ägde plantager och egna järnvägar i hela Centralamerika förutom i Guatemala. 1901 gav Guatemalas diktator, Manuel Estrada Cabrera, Keith exklusiv rätt att transportera amerikansk post mellan Guatemala och USA. Telegraf, järnvägar och mark förhandlades in efterhand.

Denna maktstruktur bröts först 1944 då Guatemala fick sitt första riktiga val. Vid detta val ägde 2,2 % privata ägare 70 % av marken och endast 10 % återstod till den jordbrukande befolkningen. Under tio år hann socialisten Dr Juan José Arévalo Bermejo som president bygga 600 skolor och förbättra landets sjukvård via reformer innan Dullesbröderna satte stopp.

I och med att landets styrande ville reformera och reglera obrukad mark som ägdes av utländska företag var sagan all. Då UFCO också måste betala skatt från och med 1953 var Guatemala "a Soviet satellite state" enligt USA. Uttrycket kom inte från det amerikanska folket, utan från president Eisenhower och CIA chefen AJ Dulles som med sin nära släktskap till bolagsägandet och med representation i bolagets styrelse kunde genomföra en delvis privat vendetta mot Guatemala.

CIA agerade likt tidigare spanska conquistadorer då de avsatte president Jacobo Arbenz Guzmán med hjälp av överste Castillo Armas och landets exilstyrkor 1954. Nu kunde likvidationernas lista börja bockas av så att United Fruit fick tillbaks "sin" mark enligt exakt samma list-procedur som CIA utverkade till Saddam Hussein 1963 då han övertog makten.

Först 1994 rapporterade en kommission för FN:s räkning gällande Guatemalas mänskliga rättigheter att under USA:s ledning hade guatemalanska diktatorer dödat nära 200 000 människor i landet.

Fem år senare, 1999 kungjordes ett uttalande av president Bill Clinton i New York Times och Washington Post där han påvisade att det var fel med repressioner och dödsskvadroner samt att man inte skulle upprepa detta misstag.

Tack snälla Billy, men ett påpekande räcker inte och det kommer historien att utvisa. Sedan andra världskriget har hundratals beställningsmord utfärdats av CIA på minst 34 utländska personer enligt journalisten och historikern William Blum. Författaren har i boken "CIA & USA:s verkliga utrikespolitik" även belyst USA:s och CIA:s alla interventioner och övergrepp i antikommunismens anda.

Efter FN-kommissionens rapport har ingen officiell instans eller media krävt en tribunal för att döma de ansvariga för folkmordet i Guatemala. Vi maktlösa har hittills fått nöja oss med att Rwandas förre premiärminister Jean Kambanda dömts för folkmord – den ende regeringschef som dömts för detta av FN.

Mitt researcharbete om Stasis, CIA:s och USA:s agerande har åtminstone för mig tydliggjort att den mänsklighet som väljer helt igenom goda ledare är än så länge okänd för evolutionsbiologin.