Sverige sämst i världen
på benchmarking
Något som defenitivt inte kommer diskuteras i Almedalen politiker sinsemellan, är alla de gigantiska felinvesteringar då de haft för mycket skattemedel till förfogande, och godtyckliga hänsyn placerat de stora investeringarna fel, i stället för där behovet är som störst. Jag tänkte ytligt fokusera på några för makten okända resultat.
Sverige är sämst i världen på politisk benchmarking. Bakom detta påstående ligger den delen av termen som kallas funktion. Våra makthavare fokuserar på att vara bäst i klassen vilket i stället genererar en enbart kontraproduktiv politisk verksamhet som bara i sig kostar c:a 5 miljarder årligen i statlig administration.
Då det däremot gäller traditionell sådan är svenska företag utomlands, ett föredöme om man ser till resursanvänding och differensierad demografisk sammansättning av personal. Detta går bara att genomföra utan svensk politisk inblandning. Egentligen i sig ingen större prestation, då andra invandrartäta länder inte skapar samma problematik för sina företag och arbetstagare.
Då vi tidigare skulle konkurrera med omvärlden och hade samma grundförutsättningar som övriga konkurrerande länder, var inhemsk forskning och utveckling i symbios med utfallet. Eftersom en av de viktigaste grunderna i en jämförelse-process är kostnaden, så skapas nu i stället en katastrofal konflikt mellan social-ingenjörskonst och industri-expansion.
Enär den evigt svenska olösta ekvationen består av täljare och nämnare som inte är rationella, kommer den förbli olöst så länge politikerna skapat världens dyraste humankapital, som måste finansiera den procentuellt största och mest kostsamma icke förvärvsarbetade populationen i världen.
Övriga länder som inte är lika "moderna", inkluderar obekväma lösningar då man skall frigöra individer från socialt beroende och därigenom utökad personlig utveckling. OECD har påvisat att bland medlemsländerna är Sverige sämst i klassen då det gäller att aktivera invandrare, kvinnor och ungdomar. Enligt Veckans Affärer förlorar svenska staten omkring 35 miljarder årligen, i brist på mod och okunnighet.
Turligen har vi fortfarande ingenjörer och företagsledare kvar i landet, som ser till så vår export kan balansera galenskaperna. Men är det inte dags att dessa får en större möjlighet att även påverka inrikespolitiken. En flott gest från de folkvalda vore att samhällsbärarna kunde lära alla riksdagsledamöter, hur kalkylatorn fungerar och hur man via nya matematiska formler kan förändra och förbättra processer till något som är lönsamt för alla i landet.
Vän av tradition och ordning kanske hellre skulle förorda våra forskare för uppdraget. Även de är sämst i klassen då det gäller utfall per satsad krona för dess forskning. Dessutom har politikernas felprioriteringar smittat av sig på vissa fakulteteter, då de tätt som oftast är skyldiga staten pengar, eller blivit lurade av professorer som bildat handelsbolag.
Undertecknad kan lugna upprörda läsare att det föreligger en generell dialog mellan dessa berörda parter. Förändring kommer att ske genom att "instrument kommer att utvecklas för att rätta till problemet".
Jag tänkte bara snudda vid målet "världens bästa skola", då jag måste vänta på om skolministern eller opinionen går vinnande ur förslaget att skippa undervisning som genererar arbetslöshet.
Sverige behöver inte var extremt. Skippa rosén och sup till ordentligt sista dagarna i Almedalen. När hämningarna och prestigen släppt kommer ni finna en lösning för en gemensam fungerande mittfåra.
Men det gäller att skynda på. Ni svenska politiker har retat upp danskarna då det gäller integration och gränsbevakning så allt kan hända. Kanske en modern Valdemar Atterdag är på väg att fira 650-års minnet av Valdemar d.ä:s tidigare besök på Gotland. Om han som sin föregångare kastar svenska makthavare i Visbys mörka i källarvalv är de flesta problemen lösta er förutan.
Då ni mot förmodan blir frisläppta av någon internationell hjälporganisation, kommer några av er inse att "välfärd" egentligen bara var ett yrke för er som varit inlåsta.
Under tiden då ni suttit i valvet och klurat om Lafferskurvans optimala nivå är för hög eller för låg, samt om de dynamiska effekterna är övervägande positiva resp negativa vid skattehöjningar, har landets fria producerande höjt BNP, till nivåer som bara danskarna skulle förstå.
på benchmarking
 |
| Sveriges mest kostbara turistort |
Sverige är sämst i världen på politisk benchmarking. Bakom detta påstående ligger den delen av termen som kallas funktion. Våra makthavare fokuserar på att vara bäst i klassen vilket i stället genererar en enbart kontraproduktiv politisk verksamhet som bara i sig kostar c:a 5 miljarder årligen i statlig administration.
Då det däremot gäller traditionell sådan är svenska företag utomlands, ett föredöme om man ser till resursanvänding och differensierad demografisk sammansättning av personal. Detta går bara att genomföra utan svensk politisk inblandning. Egentligen i sig ingen större prestation, då andra invandrartäta länder inte skapar samma problematik för sina företag och arbetstagare.
Enär den evigt svenska olösta ekvationen består av täljare och nämnare som inte är rationella, kommer den förbli olöst så länge politikerna skapat världens dyraste humankapital, som måste finansiera den procentuellt största och mest kostsamma icke förvärvsarbetade populationen i världen.
Övriga länder som inte är lika "moderna", inkluderar obekväma lösningar då man skall frigöra individer från socialt beroende och därigenom utökad personlig utveckling. OECD har påvisat att bland medlemsländerna är Sverige sämst i klassen då det gäller att aktivera invandrare, kvinnor och ungdomar. Enligt Veckans Affärer förlorar svenska staten omkring 35 miljarder årligen, i brist på mod och okunnighet.
Turligen har vi fortfarande ingenjörer och företagsledare kvar i landet, som ser till så vår export kan balansera galenskaperna. Men är det inte dags att dessa får en större möjlighet att även påverka inrikespolitiken. En flott gest från de folkvalda vore att samhällsbärarna kunde lära alla riksdagsledamöter, hur kalkylatorn fungerar och hur man via nya matematiska formler kan förändra och förbättra processer till något som är lönsamt för alla i landet.
Vän av tradition och ordning kanske hellre skulle förorda våra forskare för uppdraget. Även de är sämst i klassen då det gäller utfall per satsad krona för dess forskning. Dessutom har politikernas felprioriteringar smittat av sig på vissa fakulteteter, då de tätt som oftast är skyldiga staten pengar, eller blivit lurade av professorer som bildat handelsbolag.
Undertecknad kan lugna upprörda läsare att det föreligger en generell dialog mellan dessa berörda parter. Förändring kommer att ske genom att "instrument kommer att utvecklas för att rätta till problemet".
Jag tänkte bara snudda vid målet "världens bästa skola", då jag måste vänta på om skolministern eller opinionen går vinnande ur förslaget att skippa undervisning som genererar arbetslöshet.
Sverige behöver inte var extremt. Skippa rosén och sup till ordentligt sista dagarna i Almedalen. När hämningarna och prestigen släppt kommer ni finna en lösning för en gemensam fungerande mittfåra.
Men det gäller att skynda på. Ni svenska politiker har retat upp danskarna då det gäller integration och gränsbevakning så allt kan hända. Kanske en modern Valdemar Atterdag är på väg att fira 650-års minnet av Valdemar d.ä:s tidigare besök på Gotland. Om han som sin föregångare kastar svenska makthavare i Visbys mörka i källarvalv är de flesta problemen lösta er förutan.
Då ni mot förmodan blir frisläppta av någon internationell hjälporganisation, kommer några av er inse att "välfärd" egentligen bara var ett yrke för er som varit inlåsta.
Under tiden då ni suttit i valvet och klurat om Lafferskurvans optimala nivå är för hög eller för låg, samt om de dynamiska effekterna är övervägande positiva resp negativa vid skattehöjningar, har landets fria producerande höjt BNP, till nivåer som bara danskarna skulle förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar