Kommer svenskarna

att få Europas sämsta

pensioner i framtiden?

Gott folk, Fredrik och  jag undrar om ni också
är oroliga för era pensioner

Det stundar hårdare tider för den europeiska befolkningen, såväl för hög som låg, förutsatt att du inte är svensk parlamentariker eller högre statstjänsteman. Den europeiska ekonomiska och monetära unionen, som bygger på samordnade instanser och med gemensamma lagstiftningar vilket skulle skapat motståndskraft mot yttre påverkan, insåg inte att det största hotet skulle komma inifrån, från EU:s egna “fria” fungerande finansmakter.

Därför kräver först nu den Europeiska bankmyndigheten (EBA), att Europas banker inom unionen, skall uppnå en kärnprimärkapitalrelation på 9% under nästa år. D.v.s., i korthet att bankerna skall ha en rejäl buffert för framtiden.

För 35 år sedan trodde inte heller svenska folket att det största hotet skulle komma inifrån. Hotet kan inte tydligare bevisas då regeringarna velat låta resultatet av medelklassens hårda skattetryck, enbart sippra till de mest utsatta, för att i stället flöda över till de motsatta.

Hotet gäller i första hand våra uppskjutna löner eller pensioner som staten vill kalla det, dessa utlånade pengar i solidaritetens anda, ett gemensamhetskapital som det kan hända vad som helst med i framtiden, förutom en förbättring.

Alltså, de som inte försuttit chansen att odemokratiskt värdesäkra sitt kapital, via pensioner och löner är våra parlamentariker och högre statstjänstemän. Beviset finns bl.a. i en toppnotering för ett f.d. kvinnligt statsråd, 2010 (undantaget Göran Persson), på nära 60 tusen/mån som inkomstgaranti.

Riksdagsledamöterna har tillsammans med arvodesnämnderna bl.a. ökat arvodena med nästan 40 procent på bara nio år.

Då det gäller de förtroendevaldas pensioner så lämnade konstitutionsutskottet redan 2009, ett betänkande gällande förbättringar för riksdagsledamöternas pensioner. Framställningen föranledde inga som helst följdmotioner. Vilket är mestadels gängse och f.ö. alltid tandlösa då eventuella omröstningar sker i slutet sällskap.

Ledamöternas pensioner är fortfarande värdegaranterade fullt ut och innefattar även efterlevandepension och efterlevandeskydd i inkomstgarantin för barn upp till tjugo års ålder. Det finns även inkomstgarantier som utbetalas till förmånstagarens make/maka oavsett om denne gift om sig, eller om pensionstagaren avlider efter sin tjänstgöring. Lägger man sedan till den fria sjukvården för denna maktelit, och hundratusentals statstjänstemän blir utsugningen i kolossalformat.

När det gäller dessa arvoden och löner, förekommer endast kritik i form av en ljum bris i pressen och öv. media från tid till annan, trots att över 5 miljoner/mån betalades ut som inkomstgaranti bara under 2010, till enbart 77 f.d. ledamöter.

Förmånstagarna och ledamöterna i arvodesnämnderna, försvarar vid dessa tillfällen tilltaget med att tjänsteutövningen sker på oreglerad arbetstid, med många arbetstimmar, tillsammans med att ”overklighetens folk skulle ha svårt att anpassa sig till den motsatta gruppen vid avslutat värv”.

En tidsstudieman med lägsta grad skulle inte behöva många minuter på sig att för att dissekera påståendet, om han även dividerade med den 15-åriga inkomstgarantin. Och varför förkasta ett besök hos en tjänsteman på Arbetsförmedlingen i förtid? Jo, om inkomstgarantin underligger den lön för de nya arbetsuppgifter som den nya regeringen kan ordna, är det senare ett bättre alternativ för att höja kommande pensioner.

I skuggan av dessa förmåner, har bl.a. Sveriges Radio presenterat en EU-rapport där pensionsförmånerna för oss svenskar, förmodas vara  sämst  i Europa redan inom ett tjugotal år.

Det är dags att kliva ner från dom höga hästarna och att inte minst tala om för alla nya svenskar som är skattebetalare, att de 16 procent som staten konfiskerar direkt från lönekontot till inkomstpension är dina pengar som staten till stor del kommer att fiffla bort i en ofantlig men inte alltid offentlig statsbudget. Detta går endast att genomföra om man via myndighetsföreskrifter och justeringar ser till att de är skrivna så att försämringarna kommer att gälla omedelbart och enbart för finansiärerna.

Om inte denna lägesförändring sker, är det helt i linje att Göteborgs universitet presenterat siffror, som gäller medborgarnas förtroende för våra ansvarsfulla politiker. Dessa visar att enbart 51 procent har förtroende för regeringen i dagsläget.

Då “Europas bästa  finansminister” Anders Borg enligt Financial Times, uttalar sig om våra relativt goda statsfinanser inbegriper inte detta uttalande den osäkerhet som staten utsatt medborgarnas pensionsfonder för.

Staten är visserligen Vi - men våra uppskjutna löner borde inte i första hand vara statens. För att moraliskt kringgå dilemmat borde staten benämna största delen av arbetsgivaravgiften som skatt. Detta för att åtminstone rädda ansiktet, innan pensionerna blir ändå lägre eller då staten kommer att tvingas skjuta till betydande högre uppskjutna löner/skatter (välj själv), för att bibehålla nuvarande nivå.

Anders Borg skulle inte om andra alternativ fanns, låna ut 16 procent av sin lön till en förvaltare vars huvudman är svenska statens riksdagsmän?  Dessa AP-fonder, som för närvarande har flera miljarder
placerade i riskkapitalbolag och alldeles för lite i obligationer med hög avkastning, undertecknad skulle inte gjort det.

I sammanhanget är det beklämmande att läsa parti-representanternas påhopp sinsemellan, gällande tolkningar av de “förbättringar eller försämringar” som gjorts av den allmänna pensionen under senare år, medan tystnaden är total då det gäller egenpension och arvoden.

Finns det bara den lilla röst som Curt Persson i PRO förfogar över, eller kommer den sittande regeringen för första gången möta en miljonhövdad grupp som är medveten om tingen ordning och därmed kräva rättvis avkastning på sina pengar inför nästa val? Den lilla garantipension som ändå utgår borde gå att finansiera med resterande 49 procent i totalskatt. SCB har också förvarnat oss om att vi måste finansiera vårt äldreboende annorstädes i framtiden, då kommunerna redan reducerat 25 procent av platserna inom äldreomsorgen.

Vanligtvis är det alltid hedersamt att dra sig ur diskussioner gällande andras inkomster, men i det här fallet gäller det folkets medel som under tid konfiskeras för att enbart reduceras.

Alltnog, det brådskar, Göran Person har redan tullat på AP-fondernas resurser. Persson hann innan han blev en ”rik(tig) torpare”, med att föra över motsvarande 258 miljarder kronor under perioden 1999 till 2001, (källa: Riksdagen) och ytterligare 96 mdkr 2005 enligt Expressen, som även året därpå beräknade att Perssons statstjänstekvinna, Anitra Steen kommer att ha kvitterat ut 55 miljoner kronor om hon hinner bli 82 år. Hur många svenska fattigpensionärer önskar det?

Anders Borg det skulle vara klädsamt att få ett uttalande från Europas bästa finansminister då det gäller din och dina kollegors pensioner, löner och arvoden och kan du även ordna en kärnprimärkapitalrelation, anpassad för att säkra våra pensioner så kan undertecknad garantera att det blir lika folktomt som vanligt utanför riksdagshuset vid nästa val.

Slutligen solidaritet är alltid frivillig, om inte - aldrig annat än socialism - så även då borgligheten styr.