Massmedia reducerar mandaten för landets inre säkerhet

Massmedias paradigm håller vanligvis allmänheten utanför. Då oroliga själar söker efter 3:e maktens rapportering, blir svaret allt som oftast baserat på vilka frågor och vilka svar som är relevanta. Men då vårt nya nationella traumas katalysator skall dissikeras, väljs även en polariserad härskarmakt för att kringå obekväma analyser. Då belysning krävs angående statens ansvar för de etniska och kulturella konflikter som uppstått på senare år, och mot kommande terroristattacker, ställs endast ett otänkbart alternativ mot vårt öppna samhälle, nämligen en totalitär stat. Befängt, Sveriges regering och riksdag har än så länge parlamentarisk makt att förbättra levnadsvillkoren för både presumtiva terrorister och deras grannar.

Livskriser och fundamentalt troende botas inte av politiskt korrekta journalister.
Däremot kan man lindra samhällets syntom på lång sikt, genom att vid myndighetsbevakning, utöva ett användande av de grundläggande journalistiska elementen. Vid dylikt professionellt arbete kringås inte landets politiska tabufrågor, nämligen integration och invandring.Givetvis var målet med Vilks teckningar just att muslimer skulle bli arga? Men varför tror massmediaindustrin att det svenska kristna folket inte också blir ilskna då det ständigt målas upp en falsk idyll av vårt samhälle? Är vår välfärdsikon att likna vid Muhammeds?

Ostens betydelse för en lyckad helg

Då helgerna stundar anser sig herr Handlarsson ha den kulinariska bildning som fordras vid besök hos ”Super-Hökarnas” köplador. Men han besitter inte den fullständigt vida kunskap om ostar som utbudet och fredagarna kräver. Denna, den okunskapliga ritualen pågår nästan likt högmässan med 52 besök per år och utgången är alltid lika oförutsägbar.

Skillnaden mellan högmässan och handleriet är att gudarna i ostdiskarna alltid är så många. En ytterligare förvirrande omständighet har uppståt då forskare nu påstått att osten har slutat fungera som enbart livsmedel, den är numera en levande varelse, likt vilket annat djur som helst. All denna nyvunna kunskap försöker vi ostälskare förtränga för vi vill ju inte tänka på att ostarna kan förflytta sig fritt i kylskåpet och t.o.m har förutsättningar att föröka sig då kylskåpsdörren är stängd och lampan släckt.

Sensommaren och höstens bryderi

Som ni läsare kanske märkt har alla typer av pennor vilat under de senaste månaderna på min blogg.
Det har varit en otumlande tid för både beslutsfattare och undersåtar. Valturbulensens effekter har helt dominerat det traditionella och social mediautbudet. SD-störningarna har fått de mest insomnade parlamentsledamöterna att rätta till glasögonen. Alltid något....
Helt utan egna kommentarer har dessa månader inte varit. Jag har hunnit pränta ner några artiklar i bl.a. Sourze, samt lämnat några kommentarer som jag här nedan återger. Lyfter även in en artikel om fenomenet Gudryn Schyman.

Girigheten och makten

I en artikel på Sourze citerar författaren Lennart Karlsson, Henning Mankells syn på makt och snikenhet.
Mankell anser där följande "De rika är mycket sniknare och gemenare än vi någonsin kunde föreställa oss".
Ytterligare en djuplodad analys av författaren: "Människor som är trygga är inga rasister, det är de otrygga som är rädda för det främmande".

Vilka är det då som är otrygga? För att förtydliga kanske en klartext skulle kunna redogöra frågeställningen på ett osentimentalare sätt. Klartext byter då ut "otrygga" mot "okunniga", detta för att  politiker och samhällsvetare undviker oftast full transparans i belysningen för att slippa faktaredovisning. Givetvis är inte folk i utsatta lägen akademiker, däremot har de bildade säkerligen något att vara giriga över. Okunniga är aldrig de som korkligt följer alla politiska strömmar. Jag tillhör de okunniga. Men jag vill därför inte att min livsstil skall betraktas som otrygg. Däremot kan läsaren få göra en jämförelse i trygghet mellan en odalman i Sverige och Henning Mankell. En står med fötterna på den jord som som kanske förfäder brukat och Mankells lekamen på utspända vingar med destination för hela världen, mestadels då till Afrika.

Tyck som en kändis oavsett...

Superkändisen Peter Jihde, har dragit sitt strå till stacken i debatten om att vi skall "tycka olika". Mycket innovativt, människor har ju aldrig tidigare tyckt olika. Eller tvister, skilsmässor och krig är kanske uppkomna ur likheten i  hans förlovade kändisvärld. Klartexten skulle istället gett ett uttryck för en vilja "Älska alla genom att minimera dig själv och dina ståndpunkter".

Ytterligare en osynlig allians

Foto:Elisabeth Ohlsson Wallin

Går det att bryta svensk politiks starkaste allians, den osynliga alliansen, som är betydligt starkare än både den rödgröna och regeringsalliansen, den mellan Schyman och journalisterna?

"Så vinner du valet i talet" - så skulle den nya kursen för kommunalpolitiker heta som Gudrun Schyman och Paul Ronge presenterade för pressen i slutet av 2009. Kursen skulle appliceras på just de politiker inför kommande val, som var "mindre klädda i näbben", än framför allt Gudrun.

Den salufördes i första hand som en retorikbaserad demokratifrälsare och konklusionen för deltagarna "ett bättre självförtroende". Likt en flugfångare efter en 3,5 timmars-kurs kunde sedan politikerna gå ut på gator och torg och hösta in sina nya väljare bland gräsrötterna.

Integration och dess betydelse

Eftersom främlingsfientlighet inte är någon sjukdom kan man givetvis inte bota den, och framför allt inte hos individer som är utan denna åkomma. Däremot kan man framkalla aggressioner hos dessa individer. Det vanligaste sätten för framkallandet är genom att lägga icke uttalade åsikter i deras mun, samt med ställningstagande och fördömande offentligt, utan de dömdas närvaro. Nä, en sjukdom är nog att söka någon annanstans än hos individen. Skendemokrati är åtminstone en samhällsböld och är alltid en utlösande faktor för misstroende mellan grupper i samhället. En skendemokrati utgör dessutom en falsk spegel av fördelad makt. Ju längre en skendemokrati regerat desto svårare är den den att upptäcka.

Är Sveriges parlament en skendemokrati? Passningen kommer ifrån Sverigedemokraterna. Vad SD begär är att den sittande regeringen skall redogöra för sin integrationspolitik, och därmed via utskott kunna påverka deras beslut. Om inte så är svaret givet. Hitintills har de folkvalda inte implantera förståelsen för nuvarande integration, då de inte varken parlamenteriskt eller offentligt belyst frågan. Först när någon som Sverigedemokraterna med kontroversiella åsikter knackat på riksdagsdörren ställdes nu den svenska demokratin på prov. Avslutningsvis, i nuläget förstår jag mig inte på vår integration, då integration innebär att sammanfoga olika delar till en komplexare helhet. Varför skall det vara komplext att leva i Sverige?