Så såg pinglorna ut på 50-talet

oftast lät de nästan lika bra

Den amerikanska musikskatten beskattades hårt den  1:a  januari 2013,
Patti Page gick ur tiden 85 år gammal.

Av familjens alla 78:a varvare, var det bara några få som var spelbara och samtidigt höll den musikaliska kvalitét, vilket undslapp dem att förpassas till soptippen vid senaste flytten. Patti Pages inspelning på svenska Metronome var en av dem.

Jag kan se farsgubben 1951, slängandes runt med älskad maka över den slitna parketten, i svettig nylonskjorta med slipsen fladdrandes över axeln. Ur radiogrammofonen skramlade ljudet av "Tennessee Waltz" och skivväxlaren om vartannat.

Agnefits årskrönika 2012

En saknad landsfader i Sveriges Radios årskrönika 2012

Med ett nästan färdigställt perspektiv över ett gånget 2012, fanns en förhoppning baserad på årets alla floppar som kunnat likna kalenderåret vid ännu en oändlig tragikomedi'. Då glömdes det bort att ett så beklämmande år som det det förgågna, aldrig fick den endaste flipp som krävs för ett lyckligt slut i epilogen.

Orken att återge en årskrönika kan möjligtvis bara återfinnas hos de utvalda, så för Agnefit blir det bara en nykter återspegling av Sveriges Radios traditionella "Årskrönika". En transparant underhållning, där små offer vilka erkänt ETT misstag hudflängs, men svenska regeringar som tror att EU-krisen beror på enbart svaga statsfinanser går fria år efter år. Kostnadsläge och bytesbalans ingår inte i kalkylerna. För att inte belysningsnivån skulle slå ut propparna i studion fanns därför inget ljushuvud inbjudet. Utan ensemblen var som vanligt handplockade, i fas med SR:s policy och dess redaktion.

Lovar media mer partislask

till jul och nyår?

Alltid något sa morsan och fyllde blöta pjäxor med växtråvaran

Så här i bråda tider, då årets julglöggande fått bitter smak efter att ha kryddats med rostade järnrör och dito mandlar, är givetvis timingen viktigare än faktaunderlaget. 

Media verkar inte ha insett att den våg av otrygghet som Sverigedemokraterna rider på är skapad av andra än SD. Det är en våg som partiet kan surfa på under ytterligare mandatperioder, så länge koncencus för invandrarfrågor bara uppnåtts av en liten men röststark gruppering, vilka tror sig ha tolkningsföreträde gällande i första hand främlingsfientlighet och i andra hand för en majoritet. Ett falskt mandat för moraliskt tuttinuttande av allsköns skribenter, då den senaste opinionsmätningen hos Sifo, visar att he   25 procent av väljarna anser att SD har den bästa invandringspolitiken.

Obudgeterad soppkökspolitik

utan agenda och växtkraft

Modern "sluring" utan valfläsk, men med härsket sovel

I ett land där medborgarengagemanget förpassats till "Facebook och Twitter", och där politikens huvudsakliga uppgift är att etablera specifika soppkök till allt och alla, i sådan samhällsmiljö görs över hälften av befolkningen till vana soppätare.

Någon självrenande politik som ökar oberoendet av staten och samtidigt stärker hela landets konkurrenskraft för alla våra näringar, är för tillfället bara en ickefråga i Riksdagens korridorer.

Gemensamma mål utan

gemensamt språkbruk?

Ovan- och nedanstående illustrationer ur Elsa Beskows skolbok
"Vill du läsa?"  i tre delar, (1935-1937).

Kan ett land bedriva funktionell demokratisk politik om det saknas språkpolitiska krav? Kommer alla behöriga känna sig involverade i framtida beslutsprocesser? 

Äldre minnesgoda läsare minns att det var genom svenskan i folkskolan som vi alla fick veta att även mor rodde, och idag att far inte är lika rar längre, i en annan skola som inte mår särskilt bra.

Detta fornnordiska språk som utvecklats till dagens svenska, skyddades så sent som 2009 via en språklag. Visserligen med en svag formulering som "ska kunna användas inom alla samhällsområden", men dock en lag som samtidigt kräver av staten och det allmänna att svenskan är officiell och skall utvecklas.

Jan Myrdal i medial 

kameraåkning utan poäng

Programledaren Cecilia Bodström, tillsammans med Jan Myrdal,
i SVT2:s programserie "Min sanning". TV-Foto. LES

Det blir tydligt att "Min sanning" inte levererar någon "sanning", bara legitimerar en lögnaktig barrikadbyggare, i ett annorlunda sammanhang.

Vi fick se en 85-årig Jan Myrdal i TV-programmet "Min sanning" häromdagen. Tydligen ansåg SvT Myrdal vara så skör att programledaren borde lägga taktiken på terapeutisk nivå, men glömde att det är patienten som ska ligga ner, inte terapeuten.  Tidigare kanalchefen på Sveriges Radios P1, Mette Friberg, framträder i SvT 2:s programförklaring, där hon framställer kollegan Cecilia Bodström, som "en nyfiken, skarp och varm journalist, med rätt bakgrund för att samtala med höstens gäster". Man nämnde inget om hennes unika fysiska aktiviteter i stolen under sändningarna. Bodström har ersatt den tidigare programledare Kristina Hedberg, som kom i konflikt med ledningen, då hon inte var nöjd med vare sig lön eller uppdrag.

Den svenska ockupationen

kan få en upplösning

Professor Torbjörn Tännsjö

Foto: Anders Sandberg (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)

I Aftonbladet den 13/8 saluför professor Torbjörn Tännsjö sitt statsfinansierade visionsbygge som det enda alternativet för vår överlevnad. "Staterna måste utplånas... och en enda världsregering måste upprättas".

Han är visserligen en snäll pedagog och låter oss läsare först få en grundläggande redogörelse av den miljö våra tidigare generationer genomlevt. Det fick bli den "famöse" tänkaren Roger Scruton, som i Tännsjös egen översättning sammanfattar globaliseringens fiende nummer ett, nationalism:

"Samhället är något mer än en stum organism. Det har en personlighet och en vilja. Dess historia, institutioner och kultur är bärare av mänskliga värden - kort och gott, det är ett ändamål i sig självt lika väl som ett medel".