Den svenska ockupationen

kan få en upplösning

Professor Torbjörn Tännsjö

Foto: Anders Sandberg (BY CC 2.0 via Wikimedia Commons)

I Aftonbladet den 13/8 saluför professor Torbjörn Tännsjö sitt statsfinansierade visionsbygge som det enda alternativet för vår överlevnad. "Staterna måste utplånas... och en enda världsregering måste upprättas".

Han är visserligen en snäll pedagog och låter oss läsare först få en grundläggande redogörelse av den miljö våra tidigare generationer genomlevt. Det fick bli den "famöse" tänkaren Roger Scruton, som i Tännsjös egen översättning sammanfattar globaliseringens fiende nummer ett, nationalism:

"Samhället är något mer än en stum organism. Det har en personlighet och en vilja. Dess historia, institutioner och kultur är bärare av mänskliga värden - kort och gott, det är ett ändamål i sig självt lika väl som ett medel".

Det hade man inte en aning om, och nu efter bildningen, förväntas insikten hos oss vetus-svenskar*, per automatik bli kosmopolitisk. Våra politiker har visserligen redan klargjort vetskapen, genom att utan folkligt stöd, nedrusta försvaret, reducera befintlig samhällskultur, realisera trygghetsförsäkringar, samt släppt loss en okontrollerad arbetsmarknad.

Men att detta var ett första steg i en politisk riktning för kommande universiella fållor till jordens alla befolkningar, med fritt bete över hela globen, det kom också som en överraskning. I klartext en utbudschock, för både hög- och lågutbildade, vilka kommer att sänka reallönerna och därmed skapa en ännu starkare kapitalkoncentration. 

Problemformuleringsprivilegiet har aldrig varit i händerna på allmänheten, men vem eller vilka som skall överta makten för vår framtida dagordning, kommer inte statsvetenskapen lösa i brådrasket då vem eller vilka makten skall gälla för är en icke-fråga i visionära strukturer. Någon tänkt världspolis inom miljö eller världsordningen för "vem eller vilka", innefattas följdriktigt inte, då inga hot kommer att föreligga. 

Alltså en "normal" svensk framtidsvision, som inte i något annat land skulle statsfinansieras, så länge verksamheten innefattar nedrustning av befintliga nationella värden utan någon vettig förklaring till varför, eller hur man skall kunna realisera en framtida allenarådande kosmopolitisk världsordning. Oro tycks inte heller föreligga då det gäller att utmana nationella suväreniteter (cirka 200 nationer, 7000 språk), kulturella värden, eller befintliga familjestrukturer för att att leva och försörja sig. Hela världen väntar tydligen mig ovetandes, att få bli nomader. 

Specifikt är Tännsjö den som frekventerar svenska föreläsningssalar likt professor Kalkyl med de "sju kristallkulorna", då han som sin animerade yrkeskollega även vill befria oss svenskar från ockupation, i vårt fall en egen nationell. I mina ögon verkar vår professor inte lika övertygad, då han måste ta till rädslan för en ny Hitler, eller när han är uttalat olycklig över en befarad svensk nationalistisk utveckling så länge det hänger fler än femtio procent svenska flaggor i våra stolpar, (omfattningen är författarens uppskattning). 

För mig framstår även övertygelsen som helt bortblåst då professor Tännsjö anser att den manstarka väljarkåren på 5,6 procent som stöder SD, är ett hot mot vårt nuvarande nationella drömscenario. Givetvis är Tännsjö bara taktisk, ingen annan projicering har gett legitimitet åt fler statsfinansierade seanser.

Stark eller svag förvissning, min är den att Tännsjö är den enda inom etablissemanget som insett att topplocket på den svenska sociala ingenjörskonstens soppkök snart kommer att brisera, vilken, då den exploderat borde rendera de överhettningsansvariga att smaka på resterna av den beska maktdekokten, i vilken man har försökt reducera det faktum att Sverige inte har varit i behov av arbetskraftsinvandring sedan början av 70-talet, än mindre i nuläget. 

Som företrädare för förmodad bred, men än så länge bakom skål & vägg-agerande allmänhet, undrar jag om inte många av oss svenskar står vid vägs ände "med slaktmaskerna på", för att citera filosofen Ingemar Hedenius.

I hans fall dock med den skillnaden att det den gången gällde det företrädarna för den högre filosofien, och kan därigenom inte gälla Torbjörn Tännsjö. Hedenius nämligen hann friförklara honom i ett brev: "felet med dina filosofiska skriverier är ingalunda att du är kommunist, utan bara att du inte kan någon filosofi och sannolikt även är för dum för att lära dig någon sådan". 

Välkommen i gänget icke-filosofer Torbjörn, vi kan väl tillsammans passa på att hinna med en sista holmgång i TV-rutan, mellan Petter Northugg och Marcus Hellner innan de åker med samma globala dräkt och med internationella vallningsteam. 

*vetus-svenskar (gamla-sådana), i motsats till alla neo-svenskar som i princip anses allena löst våra problem bakom och framför mikrofoner, TV-kameror, i media och hos publik service, under samma period som arbetslösheten accelererar bakom dess rygg.