Dagens besiktningsmän
använder inte Brylcreem

Kapitän, min klenod byggd i Russelsheim 1955, 6-cyl med grågrön metalliclack och plyschklädsel. En variant av "Chevan", med extra cigarettändare till baksätets passagerare, för hälsans skull...

En statlig era tog slut i och med att Bilprovningens monopol upphörde 1 juli 2010. Helyllemonopolet är nu konkurrens-utsatt och statens försäkran om att jag ska få möta en oförvitlig man i statens tjänst är numera begränsad. Har en nyare bil som skall in på sin första kontroll och både bilen och ägaren är lätt bekymrade. Detta tillstånd har därmed gett upphov till nedanstående minnesanteckningarna över en av mina tidigare bilar.

Det var skillnad förr när man åkte på sin första obligatoriska besiktning under dagtid, trots erfarenheter från otaliga "flygande" varje helg. Vid flygande besiktning kontrollerades i första hand "lappen" och eventuellt fylla; bilens hälsotillstånd var underordnad.

Det mentala tillståndet var skräckslaget inför den nya kontrollen, då de bilar som besiktades premiäråret 1965 var minst fem år gamla, och i en jämförelse med dagens high tech en rostig livsfarlig pjäs med bromsar som inte skulle godkännas ens på dagens moppar. Mordmaskinerna framfördes på vägar med fri hastighet och "Hylandsmönster" på däcken. Av förare med eller utan hatt, men definitivt med cigarett- eller cigarr-röksfilm på insidan av vindrutan. Den som förvandlades till en vit cinemascope-duk då man på kvällarna möttes med strålkastarna på.

Om det sedan regnade fanns det vacuumhydraliska torkare som var hysteriska. Vid hög hastighet då behovet var som störst, var frekvensen som lägst och när du stod still på tomgång fick bladen "tokspelet". Med en explosiv utveckling av det nya svenska vägnätet, var chaufförerna med i snitt 15-åriga körkort, vilka tagits på en kvart, ständigt ovetandes vilka regler och skyltar som gällde. Med andra ord - det hade körts hur f-n som helst, med vad som helst, men inte av vem som helst, utan av en kår med dödsförakt.

Den första maskinen som skulle kontrolleras hette Opel Kapitän, en klenod på den tiden byggd i Russelsheim 1955, 6-cyl med grågrön metallick-lack och plyschklädsel. En GM variant av "Chevan", med extra cigarettändare till baksätets passagerare för hälsans skull.

Opeln hade sett bättre dagar och stiligare chaufför. Jag blev andra ägare till bilen 1961. Den första som rattat klenoden var Clarence von Philp, en släkting till August Strindberg.

Ägaren till "Svenska Bildepoten AB", påstod att adelsmannen Philp hade tröttnat på Sverige och var på väg till Brasilien. Priset 2 800 bagis, var det mest unika för en bil som bara gått 6 200 mil. Att emigrera till Brasilien och samtitidigt vara släkt med Åugust uppfattades inte som unikt, utan enbart som en grov lögn, en bedömning som senare med hjälp av den moderna webben, krävde minst en ursäkt.

Den oförvitlige som tjänstgjorde vid vår första kontroll i dom gamla ombyggda spårvägshallarna i hörnet av Ringvägen - Brännkyrkargatan, var inte lik några av de besiktningsmän jag senare mötte.

En grynhård 35-åring med 3 hg Brylcreem i håret, med en våg som även skulle fått en Älvsjöbo att bli sjösjuk. Bilens status var ånyo underordnad, han gjorde en blixtsnabb generell bedöming, vilket blev en "Gevaliaburk" (rostig), varken bättre eller sämre än några andra han bedömt tidigare under dagen.

Besöket i hallen varade i ungefär lika lång tid som det tog för 35-åringen att dra i sig tre John Silver. Han hade annat på gång och vi skulle kombinera den ambulerande bromskontrollen med en resa till hans bostad "runt hörnan". Det visade sig att han hade ett portvaktsuppdrag som måste utföras vid samma tidpunkt som min pärla skulle besiktigas.

Då han steg in i min bil hade han tagit med sig ett basebollträ, och jag blev livrädd utifall om min och adelsmannens tidigare pärla fick körförbud, skulle den kanske skrotas med ett slagträ, omedelbums av en hårding, mitt i Knivsöders hjärta.

Han bad mig stanna och vänta i hörnan av Högalids- och Heleneborgsgatan. Med "vapnet" i högsta hugg försvann han in i närmsta port. Han dök upp efter bara några minuter, satte sig bredvid mig och rättade till vågen.

- Det är lugnt med bilen, den är OK. Men dom här djävla knarkarna gör mig galen. Ser du den här, förut hade jag en gummibatong, men den bet inte. Nu har jag skaffat en av hickory, den svarar mot allt, jag fick tips från en snut i New York.

- Menar du att du använder den mot knarkarna?
- Nej för fan, jag slår dom bara på "buggarna"! ?

Ja, som ni ser så är det bra med ett uppvaknande minne, med vars hjälp man kan väga kommande risker mot tidigare erfarenheter.

Riskbedömningen är solklar - jag kommer inte nästa vecka möta vare sig en stats- eller privatanställd besiktningsman med Brylcreemvåg i håret och en "tagg" i mungipan.

Jag kommer möta en välondulerad kvinnlig humanist som kanske odlar egen tobak för bara medicinskt bruk och inte har en susning vad det är, om en 55:a dyker upp, eftersom fordonsdatorn inte har någon "Gevaliaburk" inprogrammerad.