FÖR DE UTAN IDEOLOGISKT TUBSEENDE - KANSKE EN FOKUSERING PÅ NAIV REALISM

tisdag 8 mars 2011


The Big Bang Two!
Radiola en svenskproducerad rörmottagare från Svenska Radioaktiebolaget.
"Strömmingslådan" var programvalsstrypt via ett filter med Sveriges Radios signatur.

Året är 1957, morgonbön med avslutande psalmsång stod fortfarande på schemat för många svenska skolelever. Samma år var ett svenskt märkesår för ljudradion, då företaget AB Radiotjänst övergick till monopolet Sveriges Radio. Man försökte knäppa upp Sverige, landet där Povels ”Knäpp Upp” var det mest uppknäppta. Två år tidigare hade man dubblat kanalutbudet från bara en kanal då vi fick både P1 och P2.

Några personligheters röster man kunde höra var Claes Dahlgren (Jazzglimtar från New York), Charlie Norman (Nattugglan), Pekka Langer som likt oss ungdomar tröttnat på sega schlagers. Varje torsdagskväll hade han ett inslag i programmet Nattuppen, där han krossade en skiva med den pågående landsplågan ”Vildanden” och efteråt stönade: nu står jag inte ut längre, och så dånade han av med en klagande vildand i bakgrunden.

Ovanstående personligheter slogs om sändningstid tillsammans med opersonligheter som ”skolradion, dagens dikt och morgonbön”. Åke Åhlén med Radiotjänsts gosskör försökte omedvetet råda bot på eländet då han lärde Clabbe af Geijerstam och Jerry Williams att stäm-sjunga Wilhelm Peterson-Bergers stycken, men några soloframträdanden hade vi 1957 ännu inte fått höra.

Andra världshändelser som bör minnas är att Paul McCartney träffade John Lennon för första gången på Woolton Fete. Claes Dahlgren kunde för första gången vid hembesök från USA, importera en rund tallrik med varunamnet frisbee. Så här i orostider man kanske bör nämna aktuella Egypten. Landets ledare Nasser, kunde det året i mars öppna Suezkanalen i egen regi, efter ett lurigt drag under kriget mot Israel, Frankrike och Storbritannien.

Någon gång på året då radiochefen Olof Rydbeck var på sitt bästa humör kunde han låta någon i teknikrummet få tillstånd att lägga nålen på kanske en EMT eller Technics SP-10, för att avspela Teresa Brewers 78 varvsskiva ”Music! Music! Music!”. För övrigt en låt som även blev en miljonsäljare och den första som fick epitetet POP-låt.

Bortsett från de som var radioamatörer, upplevde vi ungdomar en ständig dysterkvists-stämning på radion och dess musikaliska utbud. Det bästa bland det mörka var radioserien ”Mannen i svart” med Olof Thunberg. För att förtydliga för yngre läsare hur verkligt mörkt mörkret var: inget av det som sändes över Motala och som mottogs i bl.a. Radiolas högtalare, återgavs på arbetsplatser eller skolgårdar dán därpå.

För mig blev ändå 1957 en musikalisk vändpunkt. Tider som skola komma hade infunnit sig, det var inte en man med vit häst, utan en med röst. I ett av universums små flickrum uppstod Big Bang Two. Ur locket på en Philips resegrammfon ljöd Presley, han som själv hade förklarat: "I don't sound like nobody". Det som hördes var bl.a. ”Trying to get to you” en låt på hans andra EP för RCA, ”Elvis Presley” utgiven 1956.


                               I´ve been traveling over mountains
                              Even trough the valleys, too
                              I´ve been travelling night and day
                              I´ve been running all the way
                              Baby,trying to get to you

Ingen visste egentligen vad det var vi lyssnade på, men det var Elvis Presley, en av upphovsmännen till rockabilly, med uptempo i baktakt i en förening av country and rhythm and blues. I dag den musik som i ovårdat tal fått samlingsbegreppet Rock'n'Roll men aldrig får benämnas som ”Pop”.

Budbäraren med frälsningen var en något äldre ”tjomme”som gick på sjön och hade i det stora landet i väster köpt en RCA Victor 45 rpm. Skivan var en dörröppnare till vilket flickrum som helst utrustat med skivspelare. Vem som snabbbast tog slut, skivan eller tjommen blev aldrig känt.
Kvällen tog i alla fall slut efter minst 14 spelningar av varje spår, föräldrarna fick nog och körde ut oss i friska luften. I just den luften efter Big Bang Two blev inget sig likt. Den kvällen förändrade min målinriktning, jag delade upp fokus på 50-50, mellan skolan och extrajobben. I mitt rum skulle det hädanefter finnas skivspelare och egna plattor, resten är historia åtminstone Elvis Presley.

För er som inte kan historien, eller för er där inte läppen och Presley föll tillsammans, vill jag gärna lämna några kända statement: innan Elvis kom såg alla ut som vanliga männsikor, titta på Frank Sinatra, Louis Prima, Glenn Miller, Perry Comy, Pat Boone och Bing Crosby osv, (Carl Perkins). Det fanns många fantastiska artister före och samtidigt med ikonen men deras karisma rördes sig oftast enbart om en talang, inget mer. Expressens Börje Lundberg gick ett steg längre då han sa: Elvis kan bara jämföras med Elvis själv.

För er som inte heller hade den goda smaken att njuta av hans musikaliska talang men tyckte att han var ”one hell of A Man” ni var många och kan jag passa på att skvallra lite. En av er var Brigitte Bardot, och hon sa vid tillfälle: Elvis är inkarnationen av mannen. Om hon fantiserade eller om det var en självupplevd beskrivning är inte allmänt känt. Däremot fanns det vittnen till att BB och Presley hade synts tillsammans på Champs Elyées och att hon senare hjälpt honom att bedöma inredningen av hans svit på Prince de Galles Hotel i Paris 1959.

För er som bara haft läppen åt jazzhållet. Då han under sin ovannämda 15-dagars permission gjorde improviserade förställningar på LIDO, uttryckte sig George, en av bröderna Bernard vilka då var engagerade i Lidos cabare, han sa: grabben är unik - då han spelade bluesmelodier på pianot, lät det som *George Shearing. I en senare sättning hade Presley införlivat Hank Garland, mannen som introducerade Gibsons Byrdlands gitarren, som hade bortsett från redan nämnda Shearing, även spelat med Charlie Parker. Elvis Presley och ”The Golden Finger” kunde säkert totat ihop något som passande, om ni bara hade hört av er.

Till slut till er alla som först kommenterade fenomenet då han hade mänskligheten att bli fet. Till er vill jag klargöra en allestädes närvarande önskan om att hans osannolika framgångshistoria aldrig blivit av och inte heller kommer att efterföljas. För de flesta av oss hade det räckt med rösten. Då hade vi också sluppit mången illa vald kommentar angående fenoment, dels från avundsjuka artister samt fråm dom som ansåg att ingenting annat än Jascha Heifetz dög.

*Sir George Shearing, mannen med ”Lullaby of Birdland”, var en brittisk-amerikansk jazzpianist och kompositör, han avled i år i New York, efter en hjärtattack.

Inga kommentarer: