"Människornas behov av samhället

ska styra - inte tvärtom"

Statsvetaren Mårten Löfberg har insett egenvärdet
trots utan ansträngningar se ängsligare ut än de flesta på bild .

Rubriken återfinns den 10/1, i SVD och är en replik av statsvetaren Mårten Löfberg (s), på centerns idé- eller mjukvaruprogram. Över tid ett dödligt vådaskott som är på väg att fälla centerpartiet vid nästa val. Mest eget krut har statsvetaren lagt ner på "integrationsproblemet". Han särskiljer sig från centern, men bygger nya visionära broar lika skrangliga som hans företrädare inom socialdemokratin vilka inte kunnat befästas i något stabilt samhällsfundament under en 40 års-period.

I västvärlden är det numera egalt vilket land invandrarna väljer då det gäller mänskliga rättigheter. Då är det desto viktigare att länders lagstiftning bedrivs på lösa grunder, samt hur produktivt och beskattningsbart mottagarlandet är. I synnerhet då Löfberg anser att migrantens egenvärde är viktigare än självkänslan att kunna försörja sig själv. 

Löfberg: "problemet är i stället just bristen på möjlighet att välja och den fattigdom och det ekonomiska system som ligger i vägen för verklig valfrihet". Själv lever statsvetaren och politikern i en bubbla utan mental frihet varhelst han befinner sig, finansierad med kapital av helt andra än visionärer. Om någon förväntat sig en motbild av Löfberg eller hans tankar, krävs just det kapital som Löfberg föraktar. Då med garanterad egenfinansiering vilken är efterfrågad och inte politiskt skapad.

För att påvisa den goda socialist han är förskjuts skuldbördan till ett ekonomiskt system, i stället för åt den makt han åtnjuter i det parlamentariska systemmonoplet. Apropå värde hur bör Löfbergs akademiska utbildning bedömas då vetskapen att skatten är den som begränsar friheten inte framkommer?

Löfberg: "ett kapitalistiskt samhälle kräver till sin idé en konstant underklass". Alla makters logik inkl. religioner, bygger på underläge, fattigdom och misär. Att inte heller den visionära statsvetaren har fördjupat sig i det egna partiets historia är uppenbart. Den dolda socialiseringsidén som inte ens Palme förstod, har nu Löfbergs kollega Göran Greider tydliggjort, men statsvetaren klär förhoppningsvis omedvetet partiets radikala framtidsutsikter i en falsifierad dräkt signerad mänskliga rättigheter.
Målgruppen är hur som helst inte landets nuvarande medborgare.

Varje vän av ordning borde fundera över avsaknaden av de samhällsvinster som statsvetarna borde generera, i stället för att förstärka samhällsförlusterna med okritisk etnisk segregation.

Då det gäller negativa och positiva rättigheter är enbart den sistnämnda politiskt korrekt. Att få något som kräver en aktiv handling av andra, vilket först måste lagstadgas är det verkligen positivt?  

Nykläckta idéprogram tycks inte ta hänsyn till motsattsförhållandet mellan politiska och individuella rättigheter och det statligt statiska förhållandet att aldrig betala mindre än 50% i totalskatt.

Därför tydliggörs inte heller att det finns andra vägar för att skapa välfärd utan skyhöga skatter. I statsnepotismens korridorer är det förmodligen ett minimikrav att något av partierna periodvis kläcker fram varianter på liberalismens irrgångar för att enbart väcka den debattlusta som för närvarande ligger på lekstugenivå, då färgen på skidvallan* är avgörande och inte gemensamma lösningar för ett land i kris.

De avgörande debatterna förekommer utan transparens i tankesmedjor och lobbyverksamheter. Tidigare fanns bara Sveriges läkarförbund som en odemokratisk fungerande remissinstans. Numera är politiska remisser hårdvaluta för hårda killar och tjejjer som inte är folkvalda, men styr över de 349 med betydligt mindre koll.  


Slutligen, idéprogram är något annat än ett program inför premiären av en repeterad och finansierad komediföreställning. Fläckvis kan dock lyteskomiken över ett vingskjutet folk ha vissa likheter.  

* Socialdemokraten Mikael Damberg, anser att regeringen bara vallat för goda tider och föreslår lösningar på 30 miljarder mer för att lösa krisen.