FÖR DE UTAN IDEOLOGISKT TUBSEENDE - KANSKE EN FOKUSERING PÅ NAIV REALISM

lördag 11 februari 2012

Hur hade du det med
musikörat förr-i-ti'n?


Det var svårt att orientera sig då käcka pop-snören från Storbritannien med hår över axlarna tog över världens musikscener i mitten av sextiotalet. Därför lät jag polisongerna och öronens hårbeklädnad växa inåt, för att undgå höra “rockexperter” som Måns Ivarsson bedyra låtar som "Obladi Oblada". Problemet blev även mer fysiskt då man som lomhörd skottspole fram och åter, fick reglera Blaupunktens volymratt för att lyssna på svensktoppen och Gunnar Wiklund.

Men rattandet avtog i början av 70-talet, då nya takter från bl.a. “Motor Town Detroit” och Jamaica gjorde sig hörda över Atlanten. Visserligen hade Marvin Gaye med Kim Weston, gjort ett europeiskt genombrott redan 1967 med låten “It Takes Two”, men det var först nästkommande decennium som han blev en världskändis i gamla Svedala. Som medlem i “The Moonglows” hade gruppen inspirerats av en soulsångare, den kanske allra största, Sam Cooke.  Är du soulälskare, passa på att avlyssna ”Pride and Joy” från 1963, en låt som ligger så nära man nånsin kan komma mästaren Cooke.