Förlåt, inte ska ni skall gnälla,
det finns dom som aldrig åkt  rutschkana!

Från proleteriat

till ett krackelerat

välfärdsansikte.

Folket är inte längre landets största maktfaktor, det är politikerna. Våra svenska politiker har med socialdemokraterna i täten, via en välfärdsvision låtit svenska lönearbetare vara med om en fullständigt osannolik 100-årig social berg- och dalbana.

Denna den svenska berg och dalbanan med bara en höjdpunkt och en utförsbacke, skapades 50 år före socialdemokratin av Sveriges första och tillika mest betydelsefulla statsminister, liberalen Louise De Geer (1818-1896). Som politiker och ämbetsman la han grunden för världens största tillväxt (1870-1970), med påföljden att Sverige blev ett av världens rikaste länder.

Varför och med vilka processer avslutades eran efter 100 år i slutet av 1970-talet? Ja, som tidigare nämnts var det svenska folket landets största maktfaktor, då politikerna i huvudsak representerades av både arbetare och tjänstemän, yrkespolitikern var i minoritet. Folkets vilja och landets väl tillgodosågs via organisationer och bildnings-förbund som genomsyrade det parlamentariska arbetet.