FÖR DE UTAN IDEOLOGISKT TUBSEENDE - KANSKE EN FOKUSERING PÅ NAIV REALISM

lördag 28 januari 2012

Elvis, "Beyond The Sun"
sounds better than ever!



För drygt ett år sedan skrev jag ner några rader på bloggen, då det musikaliska skymningslandet gjorde sig påmint. I vanliga fall brukar Sveriges Radios musikproducent Kerstin Berentz och hennes kollegor göra allt för att idealtillståndet för nyttjandet av eget otium omintetgörs.

Men den hjälpen brukar vara lätt eliminerad via strypt strömförsörjning, men här hade en akut situation uppstått som inte gick att mörka.



Just då, gick det inte att skylla på värmen, inte heller felprioriteringar, glömska, nya värderingar. Det gick inte att skylla på nå´n eller något. Jag hade missat Chris Isaaks föreställning i Filadelfiakyrkan i början av juni 2010.

Denna otroliga sångare hade varit här, som med lätthet tar sig igenom alla tonlägen via en medfödd naturlig talang , då jag förmodligen var i skärgården och löste korsord. Efter att ha läst recensionerna, kändes det som rocktågen går mig förutan och det ända tåg som stannar är det med destination "Twillight Zone”.

För tillfället har tågen gjort halt, då jag i dagarna fått tag i Chris Isaaks ”Beyond The Sun”. En dubbel-CD som kom ut 2011. Inspirationen till skivan uppkom då sångaren år 2000 läste en intervju av den legendariske musikproducenten Sam Phillips i en av USA:s litterära tidskrifter ”The Oxford American”. I slutet av intervjun ställdes frågan om han fortfarande var uppdaterad i branschen. “I don't keep up with the business like I used to,” svarade Phillips, men han sken upp likt loggan på företaget, då han nämnde Chris Isaak, ”han är så makalöst begåvad och hans musik så otroligt ärlig”.

Inspelningen står Isaak för på Vanguard Records, och är mestadels producerad i Sun Records gamla lokaler, på 706 Union Avenue i Memphis. Från början ansåg han att mikrofonerna var minst lika bra i Californien, så varför åka dit. Men ståendes utanför den dörr där Elvis tidigare gjort entré med sin tolv-dollarsgitarr på ryggen och med  nyckeln till alla framtida juke-boxes, visste Chris att han kommit hem.

Vid en radiointervju på 95.5 KLOS i ”Mark and Brian Radio Program” tydliggörs ytterligare det rätta valet av lokal. ”I went into the rom, and clapped my hands and it was the best sounding room I've ever heard.

Spåren från denna klassiska miljö med ett närmande av musikaliska storheter som Presley, Orbison, Cash, Perkins samt sist men inte minst Jerry Lee, blir resultatmässigt ett optiskt lagrat medium som kommenderar örats känselceller i givakt, medans tungans fria smaklökar uppfattar en förnimmelse av den första milkshaken samt mycket annat smått och gott från i går.

Tyvärr fick inte Sam Phillips uppleva inspelningen då han gick bort redan 2003.
Men om vi gemensamt kranar på så hörs det säkert varhelst skivbolagsdirektören lagt sin hatt.

Kunde inte låta bli en video till, samt en devis. Look out Elvis, if you were contemporaries had you received a match that few others could give you. "Chris, stay healthy"!


1 kommentar:

Leif E Ström sa...

Några jag glömde nämna, är Isaaks suveräna musiker, sorry boys.

Hans band består sedan länge av basisten Rowland Salley och trummisen Kenney Dale Johnson, som har varit med honom från allra första början, gitarristen Hershel Yatovitz, pianisten Scott Plunkett och slagverkaren Rafael Padilla.

Albumet innefattar även ett gästspel av Memphis legenden, 'Cowboy' Jack Clement.

Miljön för honom var definitivt inte ny då han redan 1956 hade samarbetat med Sam Phillip, och alla hans SUN-stjärnor, on the same spot.

År 1987 bad U2, Clement att få göra en inspelning tillsammans i den legendariska Sun Studion. Jack hade aldrig hört talas om U2, men tog spelningen på uppmaning av en kollega. Resultatet blev en del av U2-albumet "Rattle and Hum". Hum, enligt Bono himself , anser han sig aldrig varit en rocksångare.

Inte lätt i den här branschen det finns ju musikredaktörer som anser Beatles som ett rockband.