Journalistikt klimatmörker

Klimatprofeterna har varit samlade i Köpenhamn. Känner man inte igen vissa beteenden ifrån en annan religiös värld? Dess klimataktivister är i numerär jämnförelse med muslimska pilgrimsfärder en ringa skara. Trots detta återspeglades skeendet som om hela världen var på fötter. I stället borde händelsen beskrivas som ett resultat av tröstlöshet och den största arbetslösheten på många år. Man såg Gores lärljungar med veganer, djurrättsaktivister, husockupanter och proffesionella sanningssägare, några med stenar för att övertyga övriga världen. Företeelsen var förståelig då det är lättare att samlas kring en vision än att få ett arbete i dagens Europa. Samhörighet ger självkänsla. Så har alltid den moderna kontinentens ungdomar exponerat sig.

I den här aktuella visionen förvånar det mig mer än vanligt då jag utgår ifrån att demonstranterna borde veta mindre än dess företrädare på konferensen. Ty det enda vi vet om dess kunskap är en 2 graders gräns. Andra visionärer såsom kyrkan har också hakat på en ny vision och plingar i klockorna. Förhoppningarna äro stora och om inte, så kanske några vilsna själar hittar in i vinterkylan och värmer upp kyrkbänkarna. Mig veterligt så har kyrkan tidigare trott att enbart den store ledaren kunnat styra himlavalvet.

Solen

Kan någon förklara journalisternas lösningar som presenteras framför TV´n och i länsfåtöljen. Kanske en är att journalisterna har lagt solens verksamhet åt sidan. Den är i nuläget ovetenskap. Solen upptar lika stor volym som 1,3 milj. jordklot och har energi nog att värma Tellus i drygt 5 miljarder år. Läs gärna meningen en gång till. Vi människor framställs som en större värmefaktor än solen. Koldioxid CO2, vilket människor och djur andas ut skall tydligen med beskattning rädda jorden. Jorden har aldrig varit så frisk och det är människorna som är sjuka. Konklusion lite koldioxid = lite syre, men mycket skatt och sjukare människor. Hur många journalister har frågat Maria Wetterstrand om hur mycket koldioxid som jorden skulle generera i dagsläget utan mänsklig närvaro. Svaret är: om alla människor och människors verksamheter försvann från jorden skulle ändock c:a 95% av koldioxiden finnas kvar i atmosfären.

   I denna publicistiska anda och med ytterligare politisk korrekthet som ledstjärna sväljer man klimaträddarnas teorier med hull och hår. Undertecknad sökte på DN:s hemsida artiklar innehållande påståenden eller tvärvetenskapliga resultat som bevisar motsatser i ämnet. Detta för att sätta mig in i vilka kända justeringar som IPCC:s forskare behövt göra för att dess klimatmodell skall vara transparent, då bl.a Climategates förespråkare skall rättas in i ledet.Vid sökning på webben den 12 dec., uppkom bara en träff, undertecknad hade debatterat med en forskare på DN:s blogg. Ansvarig forskare kunde inte svara men var förvånad.  Chansen att få läsa uppgifter i klartext från en seriös miljöjournalist uteblev.

Media

Vad har då ifrågasättande och osynliga medborgare att se fram emot. Ja yrkesutövarna lever nuförtiden med journalistskolor som bakgrund. Tidigare kunde en volontär smyga sig in på redaktion, med icke korrekt politisk skolning. Professor Stig Hadenius lär ha sagt ”elever med bara 5:or i betyg är döden för journalistkåren”.

    Sveriges i dag största tidning Aftonbladets med 10 procentigt ägande av LO är en tidning där man nu kallar sig ”oberoende socialdemokratisk”. Där är det andra tider än då AB hade Stockholms-Tidningen som kollega och då de flesta organisationer, föreningar, förbund, kommunalt och statligt ägda företag finansierade tidningarna via annonsering är numera förbi. Annonspengarna då genererade en arbetarvänlig journalistik som också samlade socialdemokratiska väljarna vid valurnorna. Nu är det löpsedelsättaren som är den mest betydande på både Aftonbladet och Expressen. Ebbe Carlsson fick rätt "det är bara klotterplank".

På Dagens Nyheter är det annonsavdelningen som har mest kontakt med yttervärlden. Trots att avdelningen är tidningens livlina, får dess finansiella kreatörer dagligen veta vem som bestämmer i huset. På redaktionen speglar man fortfarande "en humanistisk upplysningstradition", det utan vetskap att man som bäst kan skryta med en freelance-tillverkad debattsida och en vett och etikett- redaktör som de mest citerade. Ledarsidorna som förr var "tungviktarna" har förmodligen snart spelat ut sin roll, då det måste finnas bättre sätt för duktiga redaktörer att profilera sig. Då helst med byline.

Huvudrubriken

Journalistiskt klimatmörker. Rapporteringen ifrån klimatmötet till Sverige består till 100% procent av endavägens-politik. Den enda vägen som är byggd enbart på modelldata, hopsnickrade i en skyddad verkstad och som IPCC:s välavlönade forskare designat.
Finns det då inte någon journalist som för en enda sekund i sändning eller skrift kan få sina undertryckta tvivel skildrade i en nyanserad rapportering. Det tycks som om gängse kontrollmekanismer är något man sällan utnyttjar.
   Framförhållning gällande pågående politiska förändringar belyses inte heller med resultatatet folkopinion. Debatten om Sveriges vinster och fortsatt medverkan i EU är i de närmaste obefintlig. Återigen efterlyser jag den synliga journalistik som bygger på egna konklusioner, med fingertoppskänsla och utan kåranda. Kanske ekonomiska fakta i form av siffror, är det för mycket begärt? Just nu bortser alla ifrån en annorlunda massmedial effekt.

Oantastliga projekt

I Europa har parlamentarikerna cementerat den snabba ordförande-klubbans taktik, då det gäller stora frågor. Precis den taktik som ordförande Raúl Estrada begagnade då många u-länder blev överkörda i Kyoto-avtalet 1997. Parlamenten tar sig rätten att spendera enorma kapital på projekt som inte på minsta sett har förankring hos annan än maktutövarna. Kompliciteten samt avsaknad av transparans gör dessa projekt till närmast oantastbara före verkställighet. Vårt samhälle är i skriande behov av ny kommunikation med kanaler som torgför majoritetens vilja oavhängt partitillhörighet. Politisk korrekthet bör bytas ut mot reservationslös yttrandefrihet. Någon hjälp hos politikerna finns inte att få.

Ty om folkviljan vill att riksdagens 349 ledamöter skall gå åt ett håll, går de folkvalda åt det håll de vill, hand i hand med en expert-minoritet. De har nu tillsammans med ytterligare en expertgrupp bestämt en riktning. IPCC:s riktning som många med mig anser är den största vetenskapliga skandalen i världshistorien. Kommer de inblandade instanser ställas tills svar när alla följder blir klartext? Absolut inte. Tidigast om 100 år finns facit och där upphovsmännen då befinner sig behöver de inte bekymra sig om mängden CO2. Är för närvarande övertygad om att rymdforskare skulle kunna ta sig an ett projekt som kan förflytta jorden dit växthusgaserna är i balans med solstrålarna med bättre och snabbare resultat. Som jämnförelse i lördagens sändningar ägnade CNN (12/12) Köpenhamnsevenemanget 50 sek med huvudsak detaljer ifrån polisingripanden. Trögheten i Amerikanska författningssystemet gör att det tar längre tid att köra över beslutsfattare och dess rapportörer over there.

Miljövänligt

Kan man i ett land där etanol skulle vara framtidens bränsle, där det finns ”miljövänliga” tvättmedel, där man talar om ”förnybar energi”, där man förordar vindkraft som ersättning för kärnkraften. Kan man som flygande turist låta bli  att känna sig lurad då man betalar för en ny form av utsläppsrätt som heter klimatkompensation. Ingen vet vart och ingen vet om det fungerar. Kan man i den miljön känna att det är rätt människor som har ansvaret för oss då vi stänger av TV´n och lägger ifrån oss tidningarna? Det enda vi då vet är att det finns två stora klimatproblem, samt att vi inte klarar av sophantering och snöröjning.

  Avslutningsvis ALLA vill rädda jorden om vi kan. Alla vill hjälpa till i den mån det är tekniskt och mänskligt möjligt, men jag tror att medborgarna vill vara med och bestämma hur och vilka kostnader förändringarna innebär. Om våra företrädare insett kompliciteten i att försöka komma fram till en fungerande lösning i Köpenhamn och istället hoppat av. Kanske vi redan varit först på banan med nationella ekonomiska bidrag till U-ländernas industriella utveckling. Våra pengar våra beslut, beslut utan politiska clowner på EU´s  och FN:s parnasser.