Hjälp utifrån

Tillägg till kommentar på Jessica Zandéns "Manliga skådespelare...", Newsmill 2010-01-06.

Tror inte att generella lösningar ligger i ”hjälp ifrån chefen”. Alla relationsproblem oavsett karaktär måste lösas mellan berörda parter utan omvägar. Om dessa sociala kunskaper ympades in i tidigt skede via föräldrar, anhöriga och skolgång, skulle mötet mellan individer alltid ha en given kod. I den anglosaxiska skolmiljön är det ett axiom att lära sig framställning och retorik. I det socialdemokratiska Sverige har elevorganisationerna i princip fått vårt normlösa system att istället anamma förverklighetsprincipen under tretttio år. Det är därför paradoxalt att just de enda miljöer där nämnda kunskap utövas proffessionellt, grasserar övergrepp och trakasserier i större grad än övriga samhället.

Många har i vissa miljöer gott självförtroende och självkänsla. I andra situationer är jaget i botten och det kan då i extremfall utlösa olika sorters konflikter i form av maktutövning. I skarpt läge kan just de inbillade kunskaperna som självförtroendet är uppbyggt på skapa en frustration hos motparten som inte går att lösa utan konflikt. Jag anser att hos många barn uppstår konflikt då självförtroendet hos den ena parten inte är i paritet med verkligheten. Ibland står föräldrarna i skuld då deras barn råkar i konflikter. De har ympat in ett sorts försvar som bygger på tesen ”du skall aldrig ge dig”.

Det är inte för att just du är en kvinna som mannen trakasserar dig. Då konflikter uppstår använder sig mannen av motpartens tänkta svagheter i sina invektiv. Graden av dessa är beroende av det tänkta utfallet. Precis samma respektlösa taktik används även män emellan. Fysisk jämförelse är också en presensfaktor som påverkar graden av utökat våld. Om den förfördelade är en attraktiv eller jämnbördig partner brukar aggressiviteten hållas i schack. Om motparten istället bedöms som persona non grata kan konflikten sluta hur som helst.