Girigheten och makten

I en artikel på Sourze citerar författaren Lennart Karlsson, Henning Mankells syn på makt och snikenhet.
Mankell anser där följande "De rika är mycket sniknare och gemenare än vi någonsin kunde föreställa oss".
Ytterligare en djuplodad analys av författaren: "Människor som är trygga är inga rasister, det är de otrygga som är rädda för det främmande".

Vilka är det då som är otrygga? För att förtydliga kanske en klartext skulle kunna redogöra frågeställningen på ett osentimentalare sätt. Klartext byter då ut "otrygga" mot "okunniga", detta för att  politiker och samhällsvetare undviker oftast full transparans i belysningen för att slippa faktaredovisning. Givetvis är inte folk i utsatta lägen akademiker, däremot har de bildade säkerligen något att vara giriga över. Okunniga är aldrig de som korkligt följer alla politiska strömmar. Jag tillhör de okunniga. Men jag vill därför inte att min livsstil skall betraktas som otrygg. Däremot kan läsaren få göra en jämförelse i trygghet mellan en odalman i Sverige och Henning Mankell. En står med fötterna på den jord som som kanske förfäder brukat och Mankells lekamen på utspända vingar med destination för hela världen, mestadels då till Afrika.
För oss okunniga har jag lämnat följande kommentar till artikeln där jag ser en lösning på vårt tillstånd:
- Den personliga girigheten är inte mycket att göra åt, däremot åt makten. Den går att fördela rättvisare om vi bara ville ta oss an uppgiften med systemskifte. Som vi har det idag är staten en pyramidmakt, där den fundamentala uppgiften för oss vid basen, är att utstå bördan av dess vikt. Med direktdemokrati skulle pyramiden plattas ut och fördelningen av makt och ansvar utjämnas. Sveriges två största sirener SR och SVT borde under ett äkta allmän-nyttan-begrepp vara de instrument som påbörjade konverteringen. Givetvis en utopi. Licensmonopolet vill ju något annat. ”Utveckling för oberoende och kvalitet – Radio och TV i allmänhetens tjänst 2010–2013” är den senaste propositionen. Skrattretande. Den svenska allmänheten vill inte längre hunsas av de utvalda. Licensbetalare vill ha programutbud med obekväma faktaredovisningar och full transparans. Det behövs en moralisk förändring av SR och SVT:s medarbetare. Den dolda maktagenda som styr medarbetarna i detalj måste förändras i grunden. Pyramidmaktens detaljstyrningen via propositioner för ekonomi och programinnehåll bör enbart tolkas som ett uppdrag att inte bita husbonn i benet. Makten har till skillnad mot licensbetalarna insett vilken potens anti-allmän-nyttan har då det gäller maktförändringar i samhället. Därför är nyttan detaljstyrd. Om någon betvivlar ovanstående teser kanske allmännyttans policyregler för hur deras anställda får agera och använda i sociala medier kan bli en väckarklocka. Läs gärna TU:s Anna Serners inlägg i debatten:[länk] Med närapå 7 miljarder/år att spendera, undrar jag om inte de anställda ger f-n i att bita husse i benet även utan restriktioner.