Alla hot löses med

samtalsmetodik

Knäck i lurarna, ånej - men extraknäck skapade av politiker, 
utan medhörning, eller kontakt med jorden.

Det största hotet mot en bättre skola är när man plöjer ner tonvis med stora och små bokstäver i datorer som redigeras i färdiga mallar med rättstavningsprogram men utan faktakontroll. I höstas gick TV- programmet "Världens bästa skitskola" som uppmärksammats tillsammans med våra äldre släktingar som befinner sig i vanvårdens kapitalistiska grepp.

Kommuner och Skolstyrelsen har ansvaret för tillsynen hos dessa bägge lindrigt talat infekterade verksamheter. Myndigheterna är tandlösa då det är politiker som dikterat de krav som kan ställas på verksamheterna. Detta skapar semikulturer då det gäller både ansvar och engagemang på individnivå.


När jag var barn hade skolan, och lärarna alltid rätt och man fick inte sina föräldrar att ens lyssna på några klagomål. Det var inte lysande det heller, men för skolresultaten var det då bra mycket bättre än den nuvarande ordningen. Barnen tvingades inte att fortsätta studiearbeten mot icke användbart vetande.

Barnens integritet var viktigare än falska politiska arbetslöshetssiffror.

En klok förälder lyssnar på sitt barn i första hand, ställer de frågor som avslöjar barnets ansvarsdel, sätter saker i rätt proportion - vilket när det handlar om tonåringar nästan alltid betyder att krympa dem.

I andra hand eget förnuft, i sista hand lärare och skolmyndigheten, men aldrig på en skolpolitiker.

Då det gäller vanvården, vårdas den numera med nya kulturella lösningar.

Förr kunde svensk vård oavsett nisch användas som banér för nationell stolthet, i dag skulle den gamla unionsflaggan "Sillsallaten" inte räcka långt.

Läste i den lokala avisen att man hade kommit så långt i utbildningen att man skulle utbilda personalen i bland annat "samtalsmetodik" för att därefter kunna prata med de äldre på ett bättre sätt.

Ytterst förvånande i det här fallet, då den största kritiken kom från den finskspråkiga delen, som anlitat just finskspråkiga företag inom omsorgen?

Så kan det gå när vårdarna inte bara vårdar allsköns vårdmottagare, utan även de som tidigare varit inhemska språkvårdare, men som numera inte konsulteras.

Kan man gissa att nästa stora utgift för landets skattebetalare blir den privata omsorgens kassako "Samtalsmetodik". Utbildningen kommer att kräva en pedagogik som förs på över hundratalet olika språk. Hur svårt var det förr i tí´n att prata med varandra förutan metodik?